Ordningen är återställd - flocken är samlad.
Jag har gått som en äggsjuk höna hela dagen och bara väntat och väntat och längtat och längtat.
Strax efter kl 19 så knackade det äntligen på dörren och när jag öppnade så stod där... näää, inte kan det vara min elvaåring som åkte iväg för en vecka sedan? Där utanför stod en nyklippt, solbrun Kille som såg ut att vara i tonåren.
Aaaah jag kunde inte sluta titta...försökte ta in hans hela uppenbarelse...försökte fatta att det faktiskt var min Ettan som stod där. Guuu' jag har saknat honom mer än jag nånsin kunde förstå.
Tvåan och Trean som redan hade fått sina Storasyskonspresenter från Femman (sådär lite i förskott haha) visade genast upp dem och då passade jag på att säga: "Gå upp på ditt rum och titta."
Han fnissade lite åt skylten på dörren: "No trespassing"
Sedan öppnade han och gick in.
Och där blev han stående.
Precis innanför dörren.
Alldeles tyst.
Han stod som förstenad på golvet och bara tittade runt sig.
Alldeles stum.
Han rörde sig inåt i rummet och strök med handen över sängen.
Alldeles mållös.
Och jag kände i hela kroppen hur rörd han blev.
Hur glad han blev.
Och jag kände hur hela jag fylldes av en enorm lycka.
Över att kunna överraska min Ettan så.
Över att han blev så glad.
Över att han finns.
Tyvärr så vill inte HDMI-kopplingen fungera mellan datorn och tv:n så det lär jag kolla upp.
Men åååååååh jag är så glad att allting löste sig så att HELA överraskningen kunde ske.
Det var lite marigt tidigare idag nämligen och jag tänker kopiera in ett par statusuppdateringar som jag skrev på FB angående det, för jag oooorkar bara inte dra hela historien en gång till.
Here it goes:
"GRRRRR!
Nu kommer för ovanlighetens skull ett gnällinlägg från mig.
Det är inte ofta det sker, så håll för ögonen ni som bara vill ha solsken från mitt håll.
Enligt SIBA så har Hempaket Express en leveranstid på 1-2 dagar.
I verkligheten så tar det en vecka eller mer.
Jag kan i och för sig få hämta mitt paket alldeles själv på servicestället.
Det är bara det att jag bokade just HEMpaket och EXPRESS för att slippa det.
Och jag beställde i lagom god tid för att leveransen skulle hinna HEM HIT innan Ever kom hem. Vilket hade varit som senast igår.
Nu kommer det att komma som tidigast på måndag.
En vecka efter att jag beställde.
Som kompensation för att den stora överraskningen nu blivit totalt spolierad, så erbjuder de ett presentkort på 100 kr.
Haha.
Tillåt mig skratta.
För jag kommer aldrig att handla från dem igen.
Nu minns jag med ens förra sommarens strulighet med att försöka få vår ipadladdare lagad, trots extraförsäkring osv osv. Där chefen till slut fick ringa upp och be om ursäkt och ställa allt till rätta efter över en månad av strul. Suck.
Och ja, jag vet at det är en piss i havet och ett futtigt problem i jämförelse med sjukdomar och elände i världen.
Men jag är ändå jättejätteledsen för det här...det är inte ofta - om ens nånsin - som jag kan överraska mina Barn så här. Som ensamstående med deltidstjänst och allt bök jag haft med huset så finns liksom inte ekonomin. Men eftersom jag med magen i vädret envisats med att renovera Äldstas rum alldeles själv så kunde jag spara in lite kronor på hantverkare...och därför ville jag överraska så här.
Åååh jag som ade längtat så oerhört efter att få glädja mina Barn "bara ändå" med det som de allra helst önskar sig och så blir det så här.
BLÄ!!!
...och nu tänker jag inte vara gnällig något mer...
I eftermiddag kommer min älskade Ever hem och det är det enda som egentligen betyder något.
Men jag hade så gärna velat överraska honom så där stort som jag planerat..."
Och så bara en liten stund senare:
"...och tydligen så funkar det att gnälla och protestera lite.
Jaja, inte här på Facebook...men det är vansinnigt skönt att få häva ur sig här ibland.
Jag skrev förstås till kundtjänst på SIBA först - för femtioelfte gången ;-)
Men minuten efter att jag postat mitt inlägg här så ringde de från Posten och undrade om vi var hemma så de kan komma och lämna lite paket till mig ;-)"
Vilken lyckodag, trots frustrerade tårar som trillade här hemma.
Haha kände mig lagom fånig, men vaddå.
Mailade tjejen på kundtjänst och tackade för att hon "stått ut" med mina text-tårar, besvikelse och ledsenhet och fick ett fint svar tillbaks.
Tvåan fick förövrigt en egen surfplatta, android modell mindre och han blev överlycklig!
Trean har ju sedan länge önskat sig en CD-spelare så hon kan ha disco på sitt rum, så det fick hon och blev jätteglad. ...hon kommer dock att önska sig en egen liten surfplatta i julklapp, för liiiiiiiite avis blev hon nog på Tvåan. Men blev glad över vetskapen att hon nu kan ha vår gamla iPad2 mycket mer när de inte längre behöver slåss om den haha.
Åååh jag är så LYCKLIG!!
Min älskade Ettan är hemma igen.
Och även om han nu försvunnit upp på sitt rum (tydligen finns det mycket att ta igen efter en veckas bortavaro från datorn haha) så hör jag hans ljud. Jag känner hans närvaro. Han finns här. Och det betyder allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar