75% klart!

75% avklarat.
Och den där föresatsen jag hade att föreviga denna Femmans magresa i en blogg, den rann totalt ut i sanden.
Men det är kanske aldrig för sent att börja?
Idag är jag alltså i v 29+6.
Veckobyte imorgon och nu ikväll har jag suttit och klurat på trikåsjalar och tygblöjor.
Det enda som egentligen behövs ordnas, om det är det jag och Bebisen vill använda.
Annars finns ju det mesta.
Ja, det mesta i sjalväg finns ju också redan i och för sig.
Ringsjalar, Girasol och ett par bärselar.
Men jag har aldrig burit någon Nyföding i trikåsjal.
Den första tiden har jag alltid annars burit mina Bebisar i famnen eller på armen.
Men nu vill jag verkligen prova på att bära i sjal redan från start.
Tygblöjor vill jag också testa.
Det har varit min tanke ända sedan Tvåan kom till världen, men av någon outgrundlig anledning så har det aldrig blivit av.
Mycket för att det har verkat så krångligt att veta vilken sort och variant som är bäst.
Det är en djungel där ute som verkar himla snårig att upptäcka.
Nu har jag dock kanske möjlighet att få låna och prova av en väninna, vilket känns jättebra.
Då behöver jag inte filura på vilken sort, utan det blir vad det blir.
Och tycker både Bebis och jag om det, så är det lätt att köpa på sig egna själv sen.
Fick förresten tips från A, om en så himla bra instruktionslänk till hur en kan vika och göra sina egna tygisar.
Lägger in den här, så vet jag var jag har den nånstans.

https://youtu.be/rKfBWQiPzuQ

För övrigt så fullkomligt njuter jag Nuet.
Och pirrlängtar till september.
Ikväll när jag började tänka på det här med sjal och blöjor, så fylldes min kropp av en så underbart lugnt pirrande och bubblande förväntan.

Boar och boar.
Fönstren är bytta. Det allra största projektet.
Men jag har även ett par "mindre" projekt som vore sååå najs att få klara.
Helst igår.
Så kan jag bara njuta av de sista veckorna sedan.
Men hinner jag inte med dem, så får jag väl fixa det när Bebis har kommit.
Så jag boar.
Genom att renovera och klura på tygblöjor.
Haha.
Mjukt och hårt på samma gång.

Men ååååååh jag kan inte fatta hur snabbt den här graviditeten har gått.
Snart är Pyret här, jue!!!

Och nej, inte heller denna gången så har jag en tillstymmelse till känsla av att vara "klar".
Det får helt enkelt bli min ålder som sätter stopp.
Vilket jag ju hävdat sedan länge att det är så det kommer att bli.
Och det är så himla svårt att förklara, och enbart de som känt samma längtan som jag kan relatera till den...men jag längtar flera Barn redan innan den här Bebisen är född.
Och så har jag känt varendaste gång hittills.
Inte för att jag inte njuter Nuet, för det är jag väldigt bra på att göra.
Eller för att jag är otacksam, girig, onöjd, what ever.
Utan längtan och tankarna liksom bara finns där.
Och lika självklar som Ettan kändes, så har både Tvåan, Trean, Fyran och Femman känts.
Precis lika självklart som att jag längtar en liten Sexan om kroppen vill vara med.
Jag blir nog aldrig klar, förrän kroppen är klar.
Typ.
Och det är helt enkelt så jag är och fungerar.