torsdag 6 augusti 2015

Hälsa-på-dag

Idag har vi varit på Fyrans förskola och hälsat på.
Det är lång tid att vara borta ett helt sommarlov, så för att det inte skall bli helt okänt när hon börjar på tisdag så gick vi dit och busade lite.
Mycket har ju förändrats - det är nya åldersindelade barngrupper, vilket leder till ny avdelning, andra kompisar (både nya och gamla) och både nya och gamla fröknar.
Hon var rätt blyg och nästan knäpptyst, men lekte mer och mer ju längre tid vi var där.
Hihi så fort vi kom utanför grinden igen så började hon babbla på som vanligt. Älskade Tokfian min.

På hemvägen så slank vi in på mitt jobb och babblade lite...till.
Jisses vilket snurr det är där just nu.
Jag kan säga som så att jag är rätt glad för att vara fortsatt ledig och inte behöva vara med om det. Men jag tänker massor på mina kollegor och hoppas att det ordnar sig bra.
Skall bli "spännande" att se hur verksamheten ser ut när det är dags för mig att jobba sedan...om jag ens har ett jobb att komma tillbaka till.
Det var förresten så FANTASTISKT skönt att få höra att min mage är liten. Att det syns att det är den minsta jag har haft. Att slippa höra "tjockis" och att jag blivit såååååååååååå stor och bla bla bla.
Så befriande.
Och jag saknar mina kollegor så himla mycket...få snacka både skit och allvar, skratta och bara vara. Det är det som jag saknar allra mest med jobbet.

Lyckades även slänga in ett litet snickarhjälpsinlägg i en lokal FB-grupp och fick genast ett par napp.
Plus att killen på Bemanningen ringde och tipsade om sin lillebror. Jag fick numret och ringde upp och då visade det sig att det var samma kille som min mor fått tips om redan igår och pratat med. Hittar jag ingen annan så har han möjlighet som till nästa helg.
Dock så kom jag på att jag ju faktiskt kunde maila min gamla klasskamrat som även fixat fönstren och av honom fick jag svaret att om jag vill så kan han och en snickare komma hit på måndag och kolla! Yey och hurra!!!
Jag visste väl att oro och stress inte var nödvändigt.
Kanske kan han skriva ihop en riktig offert med ROT och allt och där även inkludera material så slipper jag tänka på allt sånt överhuvudtaget. Då är det absolut värt den extra kostnaden om allt blir fixat och klart på en gång...kanske till och med även med väggpanel. Det vore ju rena drömmen.
Sen får jag se om jag faktiskt fixar att måla själv.
Jag kände redan när jag målade Ettans rum att det kändes ansträngt i högerhanden - precis som när jag målade köket och rummet bredvid när Trean låg i magen. Då var det såpass att jag knappt kunde hålla i tandborsten på kvällen sen. Typ karpaltunnelsyndrom, men på grund av överansträngning eller nåt.
Och lite likadant har jag börjat känna nu.
Ligger jag minsta lilla för länge på armen/handen på natten så domnar den lätt bort och jag måste ta ett annat grepp om tandborsten för att kunna borsta tänderna.
Så kanske skall jag vara försiktig med målningen, för det är just sådana rörelser och grepp som gör att det känns konstigt.
Jaja, lite krämpor skall väl jag också få känna av när jag nu har varit så lyckligt lottad alla gånger jag väntat Barn.

Sedan ställde jag mig för att börja laga middag.
Bara det att jag hade glömt att vi redan bestämt middagsmaten.
Som tur var så frågade Ettan via FB om maten var klart snart, för klockan var ju nästan fem och han var hungrig på hamburgare.
Ja visst ja!!
Så jag svängde upp Fyran på ryggen och gick och handlade...för typ tredje gången idag haha.
Sedan blev det burgare med friterad lök och pommes.
Ettan och Fyran åt först, för Tvåan och Trean busade i badkaret och hade så roligt.
Och det fick de gärna fortsätta med en extra stund, för Ettan tyckte att vi kunde överraska med en efterrätt - chokladbollar. För det var ju inte så att han själv var sugen på att ha något gott till kvällen sen... hihi. Jag känner min Son.

Han vill för övrigt att vi skall köpa en våg, för han vill kolla vikten.
Han tycker att han måste ha gått upp i vikt nu i sommar och det tror minsann jag också, för han har börjat äta så himla bra. Och mycket. Och ofta. Hihi han växer min Pojk. Kanske slipper han höra en massa tjat från lärare och skolmatspersonal det här året i alla fall. Det vore i så fall första gången.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar