Ja, ikväll så fick jag äntligen tummen ur att fixa ett - nytt - förlossningsbrev också.
Jag hittade visserligen det jag hade printat ut när Fyran skulle komma till världen.
Det låg i ett av facken på en ryggsäck som jag hade med mig till förlossningen... brevet som jag aldrig hann lämna fram eftersom det gick så fort haha.
Ett tag så tänkte jag nästan återanvända det...bara stryka över "Fyran" och skriva dit "Femman" istället.
Men nu har Femman sitt egna brev.
Det skall bara fixa till rent stilmässigt och skrivas ut imorgon, så är jag good to go.
Eller.
Jag lär kanske packa den där väskan också haha.
Sedan i förmiddags så ligger alla ullbyxor och kurar sig i lanolinlösning.
Jag har varit till tandläkaren och fått ok-stämpel i rump...eeh munnen.
Och sedan har Ungarna kompislekt hela eftermiddagen.
Fyran satt och gäspade när jag hämtade på förskolan, så det har varit lite humörsvängigt här under eftermiddagen/kvällen.
När sagan - som Trean läste högt för oss - var läst så slocknade Fyran på tre röda. Tröttfisan min.
Aaah mina fantastiska Underbaringar som snart kommer att bli Storasyskon för fjärde, tredje, andra och första gången. Det är så STORT!!! Jag älskar Er så fantastiskt mycket.
Och min efterlängtade älskade Femman.
Snart är Du är!!!
Jag älskar Er alla så fantastiskt mycket.
Mer än hela Universum och ännu mer och mer för varje sekund.
Mamma älskar Er.
Alltid.
Evigt.
Oändligt.
tisdag 15 september 2015
1 dag kvar...
Idag är 99.6 % gjorda.
Imorgon är det bf.
100 %
Ha, vem kunde tro det?
Inte jag...för även om jag hela tiden envist hävdat att jag vill gå över tiden, så hade jag ändå nån slags känsla av att Femman tänkte komma tidigare.
Men icke.
Tjoho.
Bara hen mår bra där inne så kan jag vänta hur länge som helst och njuuuta av fina Magen under tiden och alla buffar och bök där inne.
Tänk imorgon är det Femmans beräknade födelsedatum.
Som jag har längtat och tänk att jag har fått njuta i alla de här 40 veckorna.
Alla extradagar blir bara en stor bonus som jag kommer att njuta ännu lite extra av.
Imorgon är det bf.
100 %
Ha, vem kunde tro det?
Inte jag...för även om jag hela tiden envist hävdat att jag vill gå över tiden, så hade jag ändå nån slags känsla av att Femman tänkte komma tidigare.
Men icke.
Tjoho.
Bara hen mår bra där inne så kan jag vänta hur länge som helst och njuuuta av fina Magen under tiden och alla buffar och bök där inne.
Tänk imorgon är det Femmans beräknade födelsedatum.
Som jag har längtat och tänk att jag har fått njuta i alla de här 40 veckorna.
Alla extradagar blir bara en stor bonus som jag kommer att njuta ännu lite extra av.
packa-väskan-dag?
Det blev ingen väska packad igår, för Ettan och jag var inte hemma förrän vid halvniotiden igår kväll.
Efter läkarbesöket så blev vi nämligen direkt hänvisade till Barnakuten och en akuttid för röntgen av höften.
Det gick dock jättesmidigt på akuten med korta väntetider, vilket var jätteskönt.
Och Ettan var så tapper och kämpade sig till akuten till fots. Min stora fina Kille.
Beskedet var dock lite sisådär.
Eller, det var väl skönt att det inte var Perthes och att allt såg fint ut i höften.
Men vad är det då då som ger sån smärta?!
Så, jag lär ringa tillbaka till Aleris idag, för det här går liksom inte bara att släppa.
När vi väl var nere på stan så landade vi på McD's och proppade i oss både bönburgare, strips och chilicheese-toppar. Mums. Det är typ max en gång om året som vi äter där, men Ettan gillar deras burgare bäst och det var ju verkligen hans kväll igår.
Bussen hem och Ettan satt och sov mot min axel *kärlek*
Väl hemma så stupade vi ner i soffan och småpratade med mormor som varit snäll och både hämtat de tre Minsta och nattat dem. Det hade gått så bra att natta Fyran (premiär att någon annan än jag nattar!!) för hon hade slocknat som vanligt vid halv sju. Tvåan låg i sängen men fortfarande vaken för han hade så ont i halsen. Lite varmt honungsvatten fick det bli. Trean hade haft svårt att somna, men sov när jag kom hem i alla fall.
Ettan gick och lade sig när han skulle och jag blev kvar i soffan för att titta på Nyheterna. Hmm trodde jag ja... jag kom på mig själv med att blunda väääldigt hårt stup i kvarten, så till slut gav jag upp och gick upp till sängen jag med.
Kanske idag är en bra dag att packa väskan?!
Efter läkarbesöket så blev vi nämligen direkt hänvisade till Barnakuten och en akuttid för röntgen av höften.
Det gick dock jättesmidigt på akuten med korta väntetider, vilket var jätteskönt.
Och Ettan var så tapper och kämpade sig till akuten till fots. Min stora fina Kille.
Beskedet var dock lite sisådär.
Eller, det var väl skönt att det inte var Perthes och att allt såg fint ut i höften.
Men vad är det då då som ger sån smärta?!
Så, jag lär ringa tillbaka till Aleris idag, för det här går liksom inte bara att släppa.
När vi väl var nere på stan så landade vi på McD's och proppade i oss både bönburgare, strips och chilicheese-toppar. Mums. Det är typ max en gång om året som vi äter där, men Ettan gillar deras burgare bäst och det var ju verkligen hans kväll igår.
Bussen hem och Ettan satt och sov mot min axel *kärlek*
Väl hemma så stupade vi ner i soffan och småpratade med mormor som varit snäll och både hämtat de tre Minsta och nattat dem. Det hade gått så bra att natta Fyran (premiär att någon annan än jag nattar!!) för hon hade slocknat som vanligt vid halv sju. Tvåan låg i sängen men fortfarande vaken för han hade så ont i halsen. Lite varmt honungsvatten fick det bli. Trean hade haft svårt att somna, men sov när jag kom hem i alla fall.
Ettan gick och lade sig när han skulle och jag blev kvar i soffan för att titta på Nyheterna. Hmm trodde jag ja... jag kom på mig själv med att blunda väääldigt hårt stup i kvarten, så till slut gav jag upp och gick upp till sängen jag med.
Kanske idag är en bra dag att packa väskan?!
måndag 14 september 2015
Två dagar...
...hehe egentligen så är det inte jag som har nedräkning.
Det är Trean allra mest.
Men lite skoj är det ändå.
Idag har jag varit sååå duktig medan Ungarna varit iväg på sitt.
Äntligen har jag tagit tag i de sista säckarna med leksaker som stått ute på altanen, plus Ettans grejer som befunnit sig i flyttkartong och IKEA-kasse sedan i somras.
Två svarta sopsäckar med släng blev det.
Plus två sopsäckar med utsorterade leksaker.
Och Ettan, Tvåan och Trean har nu fått upp alla sina kvarvarande pryttlar på respektive rum.
Pust!
Jag var även till jobbet en stund imorse och snackade lite skit.
Och det har blivit ännu struligare på jobbet vad gäller chefen.
Sååå skönt att inte vara där, men trist med all oro som mina kollegor får stå ut med.
Mailade chefen angående skyddsrond - igen.
För nu håller taket i vårt personalrum på att släppa helt och de får ställa hink under hålet när det regnar för att det inte skall bli total översvämning.
Mailade även Huvudskyddsombudet för att rådfråga hur jag skall gå vidare.
Skrev också ut blanketter angående att jag vill att FK drar mer skatt varje månad.
Plus ansökningspapper gällande underhållsstöd.
Även om Familjerätten inte kommer att lägga ner faderskapsutredningen eller göra mig skyldig till att inte samarbeta genom att inte kunna namnge donatorn, så får jag väl betala tillbaks de pengarna då. Får bara se till att komma ihåg att sätta undan dem till ett speciellt konto så jag inte bara står där en dag.
Snart är det dags att åka in till stora staden med Ettan för det efterlängtade läkarbesöket. Tur att det blev idag, för han har jätteont i fötterna då han haft idrott idag. Plus stampat ihjäl en spindel. Hihi. Gullungen.
Sån tur att läkarbesöket blev efter skoltid, för han var rejält bekymrad i helgen över att han skulle missa skolan idag...han ville nämligen absolut inte missa NO-lektionen där de skulle seriekoppla med strömbrytare.
I fredags kom han hem och jublade att: "Mamma nu vet jag vad jag vill bli när jag blir stor!!!"
Då hade de fått seriekoppla sladdar till ett batteri så att en lampa skulle lysa. Och det hade varit så kul, så han bestämde sig där och då för att bli elektriker.
"Då kommer jag att tjäna mycket mer pengar än dig, Mamma!"
Jooo tack haha.
Nä, dags att packa ihop oss här.
Ettan hade en kompis med sig hem från skolan, men det blir bara en snabb speldejt.
Resten av Gänget hämtas av mormor idag, då jag inte vet hur lång tid det kommer att ta hos läkaren.
Igår kväll så fick jag sånt otroligt magknip förresten.
Nästan så där, så jag blev nervös att det var på gång.
Och med ens så kände jag hur icke-redo jag var.
Jag tog ut sopsorteringsskräpet till altanen och sedan rotade jag fram boken "Föda utan rädsla", för nu är det tredje gången jag gjort omlån på den sedan i somras och jag hade ännu inte ens öppnat den. Men jag läste igenom snabbsammanfattningen i alla fall.
Och efter ett toalettbesök så släppte magknipet haha...
Den pirriga känslan i kroppen försvann dock inte, så jag bestämde då att jag idag skall packa väskan som skall med till förlossningen... det får bli ikväll, för nu är det over and out för nu.
Det är Trean allra mest.
Men lite skoj är det ändå.
Idag har jag varit sååå duktig medan Ungarna varit iväg på sitt.
Äntligen har jag tagit tag i de sista säckarna med leksaker som stått ute på altanen, plus Ettans grejer som befunnit sig i flyttkartong och IKEA-kasse sedan i somras.
Två svarta sopsäckar med släng blev det.
Plus två sopsäckar med utsorterade leksaker.
Och Ettan, Tvåan och Trean har nu fått upp alla sina kvarvarande pryttlar på respektive rum.
Pust!
Jag var även till jobbet en stund imorse och snackade lite skit.
Och det har blivit ännu struligare på jobbet vad gäller chefen.
Sååå skönt att inte vara där, men trist med all oro som mina kollegor får stå ut med.
Mailade chefen angående skyddsrond - igen.
För nu håller taket i vårt personalrum på att släppa helt och de får ställa hink under hålet när det regnar för att det inte skall bli total översvämning.
Mailade även Huvudskyddsombudet för att rådfråga hur jag skall gå vidare.
Skrev också ut blanketter angående att jag vill att FK drar mer skatt varje månad.
Plus ansökningspapper gällande underhållsstöd.
Även om Familjerätten inte kommer att lägga ner faderskapsutredningen eller göra mig skyldig till att inte samarbeta genom att inte kunna namnge donatorn, så får jag väl betala tillbaks de pengarna då. Får bara se till att komma ihåg att sätta undan dem till ett speciellt konto så jag inte bara står där en dag.
Snart är det dags att åka in till stora staden med Ettan för det efterlängtade läkarbesöket. Tur att det blev idag, för han har jätteont i fötterna då han haft idrott idag. Plus stampat ihjäl en spindel. Hihi. Gullungen.
Sån tur att läkarbesöket blev efter skoltid, för han var rejält bekymrad i helgen över att han skulle missa skolan idag...han ville nämligen absolut inte missa NO-lektionen där de skulle seriekoppla med strömbrytare.
I fredags kom han hem och jublade att: "Mamma nu vet jag vad jag vill bli när jag blir stor!!!"
Då hade de fått seriekoppla sladdar till ett batteri så att en lampa skulle lysa. Och det hade varit så kul, så han bestämde sig där och då för att bli elektriker.
"Då kommer jag att tjäna mycket mer pengar än dig, Mamma!"
Jooo tack haha.
Nä, dags att packa ihop oss här.
Ettan hade en kompis med sig hem från skolan, men det blir bara en snabb speldejt.
Resten av Gänget hämtas av mormor idag, då jag inte vet hur lång tid det kommer att ta hos läkaren.
Igår kväll så fick jag sånt otroligt magknip förresten.
Nästan så där, så jag blev nervös att det var på gång.
Och med ens så kände jag hur icke-redo jag var.
Jag tog ut sopsorteringsskräpet till altanen och sedan rotade jag fram boken "Föda utan rädsla", för nu är det tredje gången jag gjort omlån på den sedan i somras och jag hade ännu inte ens öppnat den. Men jag läste igenom snabbsammanfattningen i alla fall.
Och efter ett toalettbesök så släppte magknipet haha...
Den pirriga känslan i kroppen försvann dock inte, så jag bestämde då att jag idag skall packa väskan som skall med till förlossningen... det får bli ikväll, för nu är det over and out för nu.
söndag 13 september 2015
...nu börjar telefonsamtalen komma...
...och nu börjas det.
Telefonsamtalen.
"Jag tänkte bara säga att vi skall göra det och det idag..."
Inte klarspråk att "så du vet om det drar igång".
Utan med den där smygande undertonen...och den är ibland vansinnigt enerverande.
Om jag tillåter den att vara enerverande visserligen.
Idag tillät jag tydligen det, även om jag höll det inom mig haha.
Och just precis nu så önskar jag att jag kunde föda Barn utan någon annans vetskap eller inblandning, precis som de gånger Barnen blir till med donator - utan att behöva blanda in någon annan.
Vill inte ha alla dessa frågor, pikar, åsikter, välmenande information.
Gaaah!
Men nu tänker jag sudda bort den där känslan och fokusera på en mysig söndag istället.
Jag vet ju att dessa samtal är för att vara snäll och informera. Egentligen.
Fast det är otroligt skönt att ha en blogg att pysa ut mig i också.
Mohahahaha.
Telefonsamtalen.
"Jag tänkte bara säga att vi skall göra det och det idag..."
Inte klarspråk att "så du vet om det drar igång".
Utan med den där smygande undertonen...och den är ibland vansinnigt enerverande.
Om jag tillåter den att vara enerverande visserligen.
Idag tillät jag tydligen det, även om jag höll det inom mig haha.
Och just precis nu så önskar jag att jag kunde föda Barn utan någon annans vetskap eller inblandning, precis som de gånger Barnen blir till med donator - utan att behöva blanda in någon annan.
Vill inte ha alla dessa frågor, pikar, åsikter, välmenande information.
Gaaah!
Men nu tänker jag sudda bort den där känslan och fokusera på en mysig söndag istället.
Jag vet ju att dessa samtal är för att vara snäll och informera. Egentligen.
Fast det är otroligt skönt att ha en blogg att pysa ut mig i också.
Mohahahaha.
lördag 12 september 2015
...ingen stress...
...och det känns så skönt...
Visserligen så vore det najs att få klippt gräsmattan en gång till innan Bebis.
Och röja och sortera och sånt där.
Men samtidigt så känner jag ABSOLUT att jag INTE behöver skura badrummet och toaletterna. Eller måla färdigt fönstren. Eller byta tak och hugga ner alla träd. Hahahaha. Liiiiiiiiite på skämt så där. Men ändå. Jag känner inget behov av något av det.
Kanske dammsuga övervåningen typ.
Och en svampskogsrunda vore mysigt med stora magen och alla Underbaringar runt mig.
Och förstås sitta i sköna fåtöljen och sticka och vila en sväng...
Så skönt att slippa känna stress och press.
Att nu blir det verkligen när det blir.
Och skall jag vara riktigt ärlig så, när vi kom hem från kalaset tidigare idag och jag kände magknipet efter alla underbart goda bakverk som S bakat... så fick jag en liten föraningskänsla i kroppen att Tänk om det är början på att dra igång?! Och det kändes som att Bebis borrade sig neråt och det ilade och från och till så högg det liksom i äggstockstrakten. Inte det där molande mensvärkiga, utan mer som hugg på höger sida. Men det gick över haha.
Tycker det är spännande dock att kroppen börjat öva sig nu mot slutet. Har en hel del sammandragningar då magen blir som ett stenhårt klot - fast de gör inte ont för fem öre, så det är ju inga förvärkar på det viset.
Plockade förresten in min finafina blåa liggvagn från Brio häromdagen.
Tanken hade faktiskt inte slagit mig tidigare att göra det. Jag har varit så inställd på att bära, så jag har liksom glömt bort att det kan vara najs att ha en vagn ibland ändå.
Men när jag var i farten att bära ut alla utrensade böcker i torsdags, så fick jag syn på den och plockade in den.
Skulle spola av underredet i badkaret och då fick jag svaret till varför trycket i duschen försvunnit på morgonen - slangen var paj!!
Jag hastade iväg till Karlssons och köpte en ny, men gaaah då fick jag inte bort den gamla!!!
Den hade totalt kalkat igen och trots att jag bände och hade mig så gick det bara inte.
Envisa jag fick lov att se mig besegrad!!!
...det sköna var dock att när S's pojkvän kom över på eftermiddagen så lyckades han inte heller få bort slangen... så det var kanske inte så konstigt att jag inte lyckades.
Morfar lyckades dock senare på kvällen, när han kom med sin polygrip.
Dock var det en helt värdelös slang och munstycke (som jag fick lov att cykla och köpa när Ettan kommit hem från skolan, för då upptäckte jag att det gamla inte gick att skruva på den nya slangen), för den läcker ändå. Suck. Men jaja. Det funkar att duscha i alla fall.
Och samtidigt som morfar kom, så var även mormor med - med vår nya dammsugarslang!!!
Guuu' så skönt det var att kunna dammsuga igen. Hela undervåningen hann jag med igår efter att jag kommit hem från MAXI. Yey!
Visserligen så vore det najs att få klippt gräsmattan en gång till innan Bebis.
Och röja och sortera och sånt där.
Men samtidigt så känner jag ABSOLUT att jag INTE behöver skura badrummet och toaletterna. Eller måla färdigt fönstren. Eller byta tak och hugga ner alla träd. Hahahaha. Liiiiiiiiite på skämt så där. Men ändå. Jag känner inget behov av något av det.
Kanske dammsuga övervåningen typ.
Och en svampskogsrunda vore mysigt med stora magen och alla Underbaringar runt mig.
Och förstås sitta i sköna fåtöljen och sticka och vila en sväng...
Så skönt att slippa känna stress och press.
Att nu blir det verkligen när det blir.
Och skall jag vara riktigt ärlig så, när vi kom hem från kalaset tidigare idag och jag kände magknipet efter alla underbart goda bakverk som S bakat... så fick jag en liten föraningskänsla i kroppen att Tänk om det är början på att dra igång?! Och det kändes som att Bebis borrade sig neråt och det ilade och från och till så högg det liksom i äggstockstrakten. Inte det där molande mensvärkiga, utan mer som hugg på höger sida. Men det gick över haha.
Tycker det är spännande dock att kroppen börjat öva sig nu mot slutet. Har en hel del sammandragningar då magen blir som ett stenhårt klot - fast de gör inte ont för fem öre, så det är ju inga förvärkar på det viset.
Plockade förresten in min finafina blåa liggvagn från Brio häromdagen.
Tanken hade faktiskt inte slagit mig tidigare att göra det. Jag har varit så inställd på att bära, så jag har liksom glömt bort att det kan vara najs att ha en vagn ibland ändå.
Men när jag var i farten att bära ut alla utrensade böcker i torsdags, så fick jag syn på den och plockade in den.
Skulle spola av underredet i badkaret och då fick jag svaret till varför trycket i duschen försvunnit på morgonen - slangen var paj!!
Jag hastade iväg till Karlssons och köpte en ny, men gaaah då fick jag inte bort den gamla!!!
Den hade totalt kalkat igen och trots att jag bände och hade mig så gick det bara inte.
Envisa jag fick lov att se mig besegrad!!!
...det sköna var dock att när S's pojkvän kom över på eftermiddagen så lyckades han inte heller få bort slangen... så det var kanske inte så konstigt att jag inte lyckades.
Morfar lyckades dock senare på kvällen, när han kom med sin polygrip.
Dock var det en helt värdelös slang och munstycke (som jag fick lov att cykla och köpa när Ettan kommit hem från skolan, för då upptäckte jag att det gamla inte gick att skruva på den nya slangen), för den läcker ändå. Suck. Men jaja. Det funkar att duscha i alla fall.
Och samtidigt som morfar kom, så var även mormor med - med vår nya dammsugarslang!!!
Guuu' så skönt det var att kunna dammsuga igen. Hela undervåningen hann jag med igår efter att jag kommit hem från MAXI. Yey!
4 dagar kvar...
...och idag har vi kalasat för min guddotter.
Alltså slog inte min doulas dröm* in och det jag och bästa S skojat om - att Bebis skulle komma på guddotterns födelsedag den 11:e - slog inte heller in. Haha kändes faktiskt nästan lite konstigt, för vi har pratat om det så mycket så det kändes på ett vis nästan lite snopet.
Inga känningar.
Bara vanligt magknip efter alltför mycket mjölkprodukter.
Och där får jag faktiskt skylla mig själv haha.
Kompislek på eftermiddagen och sedan lite Wonka-godis som lördagsöverraskning.
Fyran har haft riktig otur vad gäller olyckor - först ramlade hon ur sängen inatt. Den är liksom inte ens hög, utan madrassen ligger direkt på golvet. Och grejen är att jag TÄNKTE på att "tänk om hon blöder!!" men det var så mörkt så jag såg inget och inom kort så hade vi somnat om igen. MEN då vi vaknade i morse så hade hon minsann slagit upp ett litet jack precis ovanför ena ögat. Egentligen borde vi kanske tagit oss till en doktor idag, för blir det ett ärr så kan hon få ut på försäkringen precis som Storasyster... men det fanns liksom ingenting att göra åt såret ens direkt vi vaknade. Och det var inte speciellt djupt eller så.
Sen på kvällen så sprang hon rakt in i köksbordet också...tur att bordet är gammalt och slitet så hörnorna är rätt så rundade trots allt.
Och just ja, igår var en så härlig dag.
Först morgonfika med bästaste J som är här i krokarna för lite besök.
Sedan följde jag med henne och hennes minsting till stora staden för att lämna in Tvåans oladdningsbara surfplatta på SIBA och sedan storhandling på MAXI. J fick med sig en hel massa säckar med kläder att skänka iväg till Grottans verksamhet för hemlösa.
Ettan hade också fått tillbaks sin trasiga mikrofon som J's kompis varit snäll och lagat. Tusentack!!
Bus och lek och spagetti till middag innan chips, dip och läsk.
När Minstingarna var nattade så tittade Ettan och jag på Fast & Furious 4 och sedan blev det sängläge för mig.
Snark.
Ja, sen blev ju natten som den blev med abrupt uppvaknande när Fyran smällde i golvet och en ylande katt och jag vet inte allt.
Men nu är det snart sovdags igen...och svampskogen lockar något oerhört imorgon känner jag redan nu haha.
*Drömmen som hon beskrev den på facebook:
"Inatt har jag drömt om dig! Jag hade kommit hem till dig och då berättade du att du hade ganska kraftiga sammandragningar och det var dags att packa bilen direkt för du SKULLE till BB Sophia
Smiley wink mitt i allt stod vi istället hemma hos dig och dukade fram till födelsedagskalas som ni skulle ha direkt när du kommer hem med femman. Då var din väninna som ska skjutsa med, och A. Och alla var lugna och glada och det var inte alls särskilt bråttom med att komma iväg "Smiley wink:-)
Alltså slog inte min doulas dröm* in och det jag och bästa S skojat om - att Bebis skulle komma på guddotterns födelsedag den 11:e - slog inte heller in. Haha kändes faktiskt nästan lite konstigt, för vi har pratat om det så mycket så det kändes på ett vis nästan lite snopet.
Inga känningar.
Bara vanligt magknip efter alltför mycket mjölkprodukter.
Och där får jag faktiskt skylla mig själv haha.
Kompislek på eftermiddagen och sedan lite Wonka-godis som lördagsöverraskning.
Fyran har haft riktig otur vad gäller olyckor - först ramlade hon ur sängen inatt. Den är liksom inte ens hög, utan madrassen ligger direkt på golvet. Och grejen är att jag TÄNKTE på att "tänk om hon blöder!!" men det var så mörkt så jag såg inget och inom kort så hade vi somnat om igen. MEN då vi vaknade i morse så hade hon minsann slagit upp ett litet jack precis ovanför ena ögat. Egentligen borde vi kanske tagit oss till en doktor idag, för blir det ett ärr så kan hon få ut på försäkringen precis som Storasyster... men det fanns liksom ingenting att göra åt såret ens direkt vi vaknade. Och det var inte speciellt djupt eller så.
Sen på kvällen så sprang hon rakt in i köksbordet också...tur att bordet är gammalt och slitet så hörnorna är rätt så rundade trots allt.
Och just ja, igår var en så härlig dag.
Först morgonfika med bästaste J som är här i krokarna för lite besök.
Sedan följde jag med henne och hennes minsting till stora staden för att lämna in Tvåans oladdningsbara surfplatta på SIBA och sedan storhandling på MAXI. J fick med sig en hel massa säckar med kläder att skänka iväg till Grottans verksamhet för hemlösa.
Ettan hade också fått tillbaks sin trasiga mikrofon som J's kompis varit snäll och lagat. Tusentack!!
Bus och lek och spagetti till middag innan chips, dip och läsk.
När Minstingarna var nattade så tittade Ettan och jag på Fast & Furious 4 och sedan blev det sängläge för mig.
Snark.
Ja, sen blev ju natten som den blev med abrupt uppvaknande när Fyran smällde i golvet och en ylande katt och jag vet inte allt.
Men nu är det snart sovdags igen...och svampskogen lockar något oerhört imorgon känner jag redan nu haha.
*Drömmen som hon beskrev den på facebook:
"Inatt har jag drömt om dig! Jag hade kommit hem till dig och då berättade du att du hade ganska kraftiga sammandragningar och det var dags att packa bilen direkt för du SKULLE till BB Sophia
Smiley wink mitt i allt stod vi istället hemma hos dig och dukade fram till födelsedagskalas som ni skulle ha direkt när du kommer hem med femman. Då var din väninna som ska skjutsa med, och A. Och alla var lugna och glada och det var inte alls särskilt bråttom med att komma iväg "Smiley wink:-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)