Ytterligare en varm dag.
Inte så solstrålig, men varm.
Fyran och jag hämtade cykelkärran hemma hos morfar som varit så snäll och hjälpt oss att fixa ena hjulet som var helt paj. ÄNTLIGEN kan vi cykla igen.
Så när vi väl hade cyklat hem så ville hon ut på en cykeltur igen. Och igen. Haha. Underbart.
Så det blev en liten rundtur på byn plus ett besök på Kupan där jag fyndade både en gammal docksäng (obehövligt), en kastrull (mycket välbehövligt), en sån där stor rund bricksil att rensa bär i (behövligt) och tre djupa och en flat Ekebytallrik med blommönster på (jag har TRÅNGT i mina köksskåp, men oj så fina de var!).
Har även fixat med lite tvätt.
Och ajabaja mig - jag tänker ALDRIG tvätta helt soprent i tvättkorgarna. Det misstaget har jag gjort ett par gånger... och då har jublet inom bara en liten stund övergått till rysningar och morr över maskinvasion eller kräksjuka eller något annat skoj. Så nej, en (minst) av tvättkorgarna måste alltid ha åtminstone en liten handduk kvar på botten haha.
Tvåan och Trean har kompislekt.
Fyran och jag plockade av den ena busken med röda vinbär och för varje gren som blev plockad så klippte jag sedan ner den.
De röda buskarna har ju "alltid" gett bra skörd, men lite mer omsorg än bara att skövla bären tyckte jag allt att de kunde behöva.
Eftermiddagens besök på godisbutiken resulterade i ett barn minus för nån timme.
Och efter att ha lämnat Tvåan hos kompisen som stannat med bilen och velat leka, så cyklade vi tillbaks till godisaffären för att prova deras mjukglass. Ingen höjdare i sån här värme faktiskt, för den smälte alldeles för snabbt. Dessutom så tyckte jag att den var alldeles för isig för min smak. Inte alls så där len och gräddig som jag tycker att en mjukglass skall vara.
Nu på kvällen så halkade vi in på en repris av Talang Sverige 2014. Finalen just idag och en av deltagarna sjöng Anthem från Chess, fast svenska versionen. Och trots min skepsis att välja just en sådan låt som sjungits av en av världens bästaste... så fick den mannen mig att rysa på benen. Ja över hela kroppen. Och så blev jag så där outhärdligt sugen på att se Chess. Så det skall jag göra nu.
Tjingeling :-)
För övrigt så är silvertejp bra till mycket.
Till exempel att laga en torkställning som vips gick sönder.
Och det är ju en såååååååå otroligt tråkig utgift.
Nackdelen är att ställningen inte längre går att fälla ihop... men med tanke på kommande tvättning och torkning av små tygblöjor så antar jag att den ändå inte skulle ha stått så länge och dammat någonstans.
lördag 8 augusti 2015
fredag 7 augusti 2015
Fredagsfix och sjalande
Hejhopp.
Dagen bjöd på sol och värme och bra torkväder för tvätt.
Jag drog med mig Tjejorna till närmsta staden för lite storhandling av frysta vegoprodukter. Det går så himla smidigt att ta tåget fram och tillbaks. Från och med nästa år så har jag hört ryktas att ett månadskort bara kommer att gå på 500 kr, då klurar jag på om det inte är värt att köpa det faktiskt. Speciellt som jag - om allt går väl - kommer att gå hemma med liten Bebis och då kan det vara mysigt att kunna åka in och fika. Bara till närmaste staden så blir det 80 kr för en tur-och-retur och då har jag tjänat in det där kortet på sjunde resan. För att inte tala om vi åker till stora staden. Hmm det blir nog bra.
Kompislek på eftermiddagen för Tvåan, annars har vi inte gjort så många knop.
Jo förresten, jag tog äntligen tag i att bära bort alla gamla fönster som stått och trängts på altanen.
Drygt hälften var vanliga gamla fönster och hur enkla som helst att bära... den andra hälften hade dock en specialkassett inmonterat som gjorde dem BLYtunga! Men skam den som ger sig. Jag trixade till en teknik som gjorde att jag inte behövde lyfta alls, men som ändå gick relativt smidigt och snabbt. Dock så var det oerhört skönt att ta en dusch efteråt haha.
När vi kom hem från stan så var det dags att rasta lite hundar hemma hos mina föräldrar.
Då ropade Fyran: "Mamma, sitta axlen!"
Så det var bara att rota fram ringsjalen och gosa järnet på promenaden dit.
Underbara Unge.
Tog några fina bilder på oss i spegeln, men har inte orkat klura hur jag skall föra över dem hit ännu.
Lade dock upp dem i en Bärsjalsgrupp på Facebook för där vet jag att de uppskattas och jag fick så fina komplimanger.
Meeen jag blir också så trött.
Eller också är jag extra stingslig av värmen.
För först så kom denna:
Underbara bilder, men kan inte låta bli att säga var rädd om dig och magen
Men jag tänkte att jag sväljer det och tackar för omtanken. Och jag kanske skulle ha stoppat där och inte skrivit något mer men jag fortsatte som följer:
Tack det var omtänksamt,
Det är därför det är så bra med ergonomiska bärdon, för då funkar det toppenbra att bära även när en liten Femman ligger i magen Och som ensamstående så är sjalarna och selarna min stora räddning när det gäller att få gräset klippt och storhandlingen avklarad...hushållsgörat tar liksom inte paus "bara" för att jag är gravid
Och då kom denna:
Har också en räcka kids och behöver själv höra ibland att akta ligamenten Lätt att tro att en är odödlig, men ibland är faktiskt det allra bästa att be om hjälp..
Stort och varmt lycka till
Och då kunde jag inte hålla mig inombords längre. Men istället för att skriva något tillbaks som jag sedan skulle ångra, så skrev jag ner det i ett utkast på mailen istället haha. Så typiskt mig... att behöva få ner saker i skrift för att lättare kunna släppa det.
Detta är vad jag plitade ner:
Jag vet att jag inte är odödlig och jag vet min kropps begränsningar och hur saker och ting kan påverka, därför gör jag saker på de sätt som fungerar i just min vardag.
Skrev istället detta tillbaka, vilket kändes som en någorlunda kompromiss:
För mig är det inte det allra bästa. Jag flyttar hellre från Huset än bor på ett sätt som gör mig beroende av andras hjälp. Men återigen, tack för din omtanke.
Haha jag blir så trött på mig själv.
Kanske raderar jag även det svaret, för jag vill ju inte framstå som någon surpuppa.
Men gaaah ibland blir jag bara så trött på jaaa jag vet väldigt omtänksamma kommentarer.
Meeen tror folk verkligen inte att jag inte har tänkt igenom saker och ting både en, två och tjugo gånger innan jag gör något?! Tror människor att jag är dum och riskerar min hälsa med flit?! Tror folk att jag är dum i huvudet?!
Jag varken behöver eller vill ha dessa "omtänksamma" och snusförnuftiga kommentarer och tyckanden.
Punkt.
Fast jag måste bara tillägga att det är en helt annan sak om jag får lite retsamma pikar eller omtanke från mina närmaste vänner som verkligen känner mig och vet hur jag är. Det är jag bara glad för. Men jag tror att de också förstår och innerst inne vet att jag faktiskt inte skulle göra saker som jag kände var dumma för min kropp.
Men de oinbjudna tyckandena från människor jag inte känner, de betackar jag mig för.
Punkt. Igen. Haha.
Dagen bjöd på sol och värme och bra torkväder för tvätt.
Jag drog med mig Tjejorna till närmsta staden för lite storhandling av frysta vegoprodukter. Det går så himla smidigt att ta tåget fram och tillbaks. Från och med nästa år så har jag hört ryktas att ett månadskort bara kommer att gå på 500 kr, då klurar jag på om det inte är värt att köpa det faktiskt. Speciellt som jag - om allt går väl - kommer att gå hemma med liten Bebis och då kan det vara mysigt att kunna åka in och fika. Bara till närmaste staden så blir det 80 kr för en tur-och-retur och då har jag tjänat in det där kortet på sjunde resan. För att inte tala om vi åker till stora staden. Hmm det blir nog bra.
Kompislek på eftermiddagen för Tvåan, annars har vi inte gjort så många knop.
Jo förresten, jag tog äntligen tag i att bära bort alla gamla fönster som stått och trängts på altanen.
Drygt hälften var vanliga gamla fönster och hur enkla som helst att bära... den andra hälften hade dock en specialkassett inmonterat som gjorde dem BLYtunga! Men skam den som ger sig. Jag trixade till en teknik som gjorde att jag inte behövde lyfta alls, men som ändå gick relativt smidigt och snabbt. Dock så var det oerhört skönt att ta en dusch efteråt haha.
När vi kom hem från stan så var det dags att rasta lite hundar hemma hos mina föräldrar.
Då ropade Fyran: "Mamma, sitta axlen!"
Så det var bara att rota fram ringsjalen och gosa järnet på promenaden dit.
Underbara Unge.
Tog några fina bilder på oss i spegeln, men har inte orkat klura hur jag skall föra över dem hit ännu.
Lade dock upp dem i en Bärsjalsgrupp på Facebook för där vet jag att de uppskattas och jag fick så fina komplimanger.
Meeen jag blir också så trött.
Eller också är jag extra stingslig av värmen.
För först så kom denna:
Men jag tänkte att jag sväljer det och tackar för omtanken. Och jag kanske skulle ha stoppat där och inte skrivit något mer men jag fortsatte som följer:
Tack det var omtänksamt,
Det är därför det är så bra med ergonomiska bärdon, för då funkar det toppenbra att bära även när en liten Femman ligger i magen Och som ensamstående så är sjalarna och selarna min stora räddning när det gäller att få gräset klippt och storhandlingen avklarad...hushållsgörat tar liksom inte paus "bara" för att jag är gravid
Och då kom denna:
Har också en räcka kids och behöver själv höra ibland att akta ligamenten Lätt att tro att en är odödlig, men ibland är faktiskt det allra bästa att be om hjälp..
Stort och varmt lycka till
Och då kunde jag inte hålla mig inombords längre. Men istället för att skriva något tillbaks som jag sedan skulle ångra, så skrev jag ner det i ett utkast på mailen istället haha. Så typiskt mig... att behöva få ner saker i skrift för att lättare kunna släppa det.
Detta är vad jag plitade ner:
Jag vet att jag inte är odödlig och jag vet min kropps begränsningar och hur saker och ting kan påverka, därför gör jag saker på de sätt som fungerar i just min vardag.
Skulle jag känna att jag inte klarar av mina vardagliga sysslor så skulle jag sälja huset och bosätta mig och min familj på ett sådant sätt som jag klarar av utan att vara beroende av hjälp från andra.
Du får ursäkta om jag låter stingslig, men jag får dag ut och dag in höra att jag skall vara rädd om mig, att jag inte borde bära, att jag borde göra si och jag borde göra så.
Jag är snart 41 år, väntar min femte Underbaring och har alltid levt ensam på heltid med mina Ungar.
Jag vet själv hur jag mår bäst.
Skrev istället detta tillbaka, vilket kändes som en någorlunda kompromiss:
För mig är det inte det allra bästa. Jag flyttar hellre från Huset än bor på ett sätt som gör mig beroende av andras hjälp. Men återigen, tack för din omtanke.
Haha jag blir så trött på mig själv.
Kanske raderar jag även det svaret, för jag vill ju inte framstå som någon surpuppa.
Men gaaah ibland blir jag bara så trött på jaaa jag vet väldigt omtänksamma kommentarer.
Meeen tror folk verkligen inte att jag inte har tänkt igenom saker och ting både en, två och tjugo gånger innan jag gör något?! Tror människor att jag är dum och riskerar min hälsa med flit?! Tror folk att jag är dum i huvudet?!
Jag varken behöver eller vill ha dessa "omtänksamma" och snusförnuftiga kommentarer och tyckanden.
Punkt.
Fast jag måste bara tillägga att det är en helt annan sak om jag får lite retsamma pikar eller omtanke från mina närmaste vänner som verkligen känner mig och vet hur jag är. Det är jag bara glad för. Men jag tror att de också förstår och innerst inne vet att jag faktiskt inte skulle göra saker som jag kände var dumma för min kropp.
Men de oinbjudna tyckandena från människor jag inte känner, de betackar jag mig för.
Punkt. Igen. Haha.
torsdag 6 augusti 2015
Hälsa-på-dag
Idag har vi varit på Fyrans förskola och hälsat på.
Det är lång tid att vara borta ett helt sommarlov, så för att det inte skall bli helt okänt när hon börjar på tisdag så gick vi dit och busade lite.
Mycket har ju förändrats - det är nya åldersindelade barngrupper, vilket leder till ny avdelning, andra kompisar (både nya och gamla) och både nya och gamla fröknar.
Hon var rätt blyg och nästan knäpptyst, men lekte mer och mer ju längre tid vi var där.
Hihi så fort vi kom utanför grinden igen så började hon babbla på som vanligt. Älskade Tokfian min.
På hemvägen så slank vi in på mitt jobb och babblade lite...till.
Jisses vilket snurr det är där just nu.
Jag kan säga som så att jag är rätt glad för att vara fortsatt ledig och inte behöva vara med om det. Men jag tänker massor på mina kollegor och hoppas att det ordnar sig bra.
Skall bli "spännande" att se hur verksamheten ser ut när det är dags för mig att jobba sedan...om jag ens har ett jobb att komma tillbaka till.
Det var förresten så FANTASTISKT skönt att få höra att min mage är liten. Att det syns att det är den minsta jag har haft. Att slippa höra "tjockis" och att jag blivit såååååååååååå stor och bla bla bla.
Så befriande.
Och jag saknar mina kollegor så himla mycket...få snacka både skit och allvar, skratta och bara vara. Det är det som jag saknar allra mest med jobbet.
Lyckades även slänga in ett litet snickarhjälpsinlägg i en lokal FB-grupp och fick genast ett par napp.
Plus att killen på Bemanningen ringde och tipsade om sin lillebror. Jag fick numret och ringde upp och då visade det sig att det var samma kille som min mor fått tips om redan igår och pratat med. Hittar jag ingen annan så har han möjlighet som till nästa helg.
Dock så kom jag på att jag ju faktiskt kunde maila min gamla klasskamrat som även fixat fönstren och av honom fick jag svaret att om jag vill så kan han och en snickare komma hit på måndag och kolla! Yey och hurra!!!
Jag visste väl att oro och stress inte var nödvändigt.
Kanske kan han skriva ihop en riktig offert med ROT och allt och där även inkludera material så slipper jag tänka på allt sånt överhuvudtaget. Då är det absolut värt den extra kostnaden om allt blir fixat och klart på en gång...kanske till och med även med väggpanel. Det vore ju rena drömmen.
Sen får jag se om jag faktiskt fixar att måla själv.
Jag kände redan när jag målade Ettans rum att det kändes ansträngt i högerhanden - precis som när jag målade köket och rummet bredvid när Trean låg i magen. Då var det såpass att jag knappt kunde hålla i tandborsten på kvällen sen. Typ karpaltunnelsyndrom, men på grund av överansträngning eller nåt.
Och lite likadant har jag börjat känna nu.
Ligger jag minsta lilla för länge på armen/handen på natten så domnar den lätt bort och jag måste ta ett annat grepp om tandborsten för att kunna borsta tänderna.
Så kanske skall jag vara försiktig med målningen, för det är just sådana rörelser och grepp som gör att det känns konstigt.
Jaja, lite krämpor skall väl jag också få känna av när jag nu har varit så lyckligt lottad alla gånger jag väntat Barn.
Sedan ställde jag mig för att börja laga middag.
Bara det att jag hade glömt att vi redan bestämt middagsmaten.
Som tur var så frågade Ettan via FB om maten var klart snart, för klockan var ju nästan fem och han var hungrig på hamburgare.
Ja visst ja!!
Så jag svängde upp Fyran på ryggen och gick och handlade...för typ tredje gången idag haha.
Sedan blev det burgare med friterad lök och pommes.
Ettan och Fyran åt först, för Tvåan och Trean busade i badkaret och hade så roligt.
Och det fick de gärna fortsätta med en extra stund, för Ettan tyckte att vi kunde överraska med en efterrätt - chokladbollar. För det var ju inte så att han själv var sugen på att ha något gott till kvällen sen... hihi. Jag känner min Son.
Han vill för övrigt att vi skall köpa en våg, för han vill kolla vikten.
Han tycker att han måste ha gått upp i vikt nu i sommar och det tror minsann jag också, för han har börjat äta så himla bra. Och mycket. Och ofta. Hihi han växer min Pojk. Kanske slipper han höra en massa tjat från lärare och skolmatspersonal det här året i alla fall. Det vore i så fall första gången.
Det är lång tid att vara borta ett helt sommarlov, så för att det inte skall bli helt okänt när hon börjar på tisdag så gick vi dit och busade lite.
Mycket har ju förändrats - det är nya åldersindelade barngrupper, vilket leder till ny avdelning, andra kompisar (både nya och gamla) och både nya och gamla fröknar.
Hon var rätt blyg och nästan knäpptyst, men lekte mer och mer ju längre tid vi var där.
Hihi så fort vi kom utanför grinden igen så började hon babbla på som vanligt. Älskade Tokfian min.
På hemvägen så slank vi in på mitt jobb och babblade lite...till.
Jisses vilket snurr det är där just nu.
Jag kan säga som så att jag är rätt glad för att vara fortsatt ledig och inte behöva vara med om det. Men jag tänker massor på mina kollegor och hoppas att det ordnar sig bra.
Skall bli "spännande" att se hur verksamheten ser ut när det är dags för mig att jobba sedan...om jag ens har ett jobb att komma tillbaka till.
Det var förresten så FANTASTISKT skönt att få höra att min mage är liten. Att det syns att det är den minsta jag har haft. Att slippa höra "tjockis" och att jag blivit såååååååååååå stor och bla bla bla.
Så befriande.
Och jag saknar mina kollegor så himla mycket...få snacka både skit och allvar, skratta och bara vara. Det är det som jag saknar allra mest med jobbet.
Lyckades även slänga in ett litet snickarhjälpsinlägg i en lokal FB-grupp och fick genast ett par napp.
Plus att killen på Bemanningen ringde och tipsade om sin lillebror. Jag fick numret och ringde upp och då visade det sig att det var samma kille som min mor fått tips om redan igår och pratat med. Hittar jag ingen annan så har han möjlighet som till nästa helg.
Dock så kom jag på att jag ju faktiskt kunde maila min gamla klasskamrat som även fixat fönstren och av honom fick jag svaret att om jag vill så kan han och en snickare komma hit på måndag och kolla! Yey och hurra!!!
Jag visste väl att oro och stress inte var nödvändigt.
Kanske kan han skriva ihop en riktig offert med ROT och allt och där även inkludera material så slipper jag tänka på allt sånt överhuvudtaget. Då är det absolut värt den extra kostnaden om allt blir fixat och klart på en gång...kanske till och med även med väggpanel. Det vore ju rena drömmen.
Sen får jag se om jag faktiskt fixar att måla själv.
Jag kände redan när jag målade Ettans rum att det kändes ansträngt i högerhanden - precis som när jag målade köket och rummet bredvid när Trean låg i magen. Då var det såpass att jag knappt kunde hålla i tandborsten på kvällen sen. Typ karpaltunnelsyndrom, men på grund av överansträngning eller nåt.
Och lite likadant har jag börjat känna nu.
Ligger jag minsta lilla för länge på armen/handen på natten så domnar den lätt bort och jag måste ta ett annat grepp om tandborsten för att kunna borsta tänderna.
Så kanske skall jag vara försiktig med målningen, för det är just sådana rörelser och grepp som gör att det känns konstigt.
Jaja, lite krämpor skall väl jag också få känna av när jag nu har varit så lyckligt lottad alla gånger jag väntat Barn.
Sedan ställde jag mig för att börja laga middag.
Bara det att jag hade glömt att vi redan bestämt middagsmaten.
Som tur var så frågade Ettan via FB om maten var klart snart, för klockan var ju nästan fem och han var hungrig på hamburgare.
Ja visst ja!!
Så jag svängde upp Fyran på ryggen och gick och handlade...för typ tredje gången idag haha.
Sedan blev det burgare med friterad lök och pommes.
Ettan och Fyran åt först, för Tvåan och Trean busade i badkaret och hade så roligt.
Och det fick de gärna fortsätta med en extra stund, för Ettan tyckte att vi kunde överraska med en efterrätt - chokladbollar. För det var ju inte så att han själv var sugen på att ha något gott till kvällen sen... hihi. Jag känner min Son.
Han vill för övrigt att vi skall köpa en våg, för han vill kolla vikten.
Han tycker att han måste ha gått upp i vikt nu i sommar och det tror minsann jag också, för han har börjat äta så himla bra. Och mycket. Och ofta. Hihi han växer min Pojk. Kanske slipper han höra en massa tjat från lärare och skolmatspersonal det här året i alla fall. Det vore i så fall första gången.
onsdag 5 augusti 2015
Längtig!
Oooh efter en liten glutt i en av gravidgrupperna på Facebook så blev jag alldeles förlossninglängtig.
Klocka värkarna med värktimer.
Andas.
Känna.
Veta.
Njuta.
Längta.
Snart snart snart.
Klocka värkarna med värktimer.
Andas.
Känna.
Veta.
Njuta.
Längta.
Snart snart snart.
Tröttstart blev en vipsdag
Dagen startade med oväntade besked som lätt hade kunnat framkalla stor stress så här i sluttampen när allt helst behöver klaffa.
Men istället så kände jag bara att "Jahaa...det blir som det blir" och en stor trötthetskänsla vällde över mig.
Men den har nu lättat.
Och efter att ha fortsatt med lite småfix under dagen och fått dammsugit nedervåningen så det ser schysst ut där det inte är kaos, så känns det mycket lättare.
Jag visualiserar hur Treans rum kommer att se ut när allting är färdigt och jag bara vet att det kommer att bli fantastiskt bra.
En säng som vi fick av en granne som flyttade i vintras visade sig passa alldeles perfekt in på kortsidan, så det blir en mycket större fri golvyta än vad jag trodde det skulle bli.
Jag har även skissat upp lite snabbt hur andra möbler och förvaring bäst placeras, så allting är "klart" i tanken liksom.
Nu längtar jag bara tills vi kan få hjälp med snickerierna.
Vi började ju med att röja ur precis hela vinden imorse, eftersom vi vaknat till regnväder och jag tänkte att det blir en perfekt dag att stöka runt inne på.
Dock fick jag besked att snickaren som lovat att hjälpa oss denna vecka, ligger jättedålig på obestämd tid. Usch stackarn!! Hoppas verkligen att han kryar på sig snart. Och det skriver jag inte för att jag behöver hans hjälp - det ordnar sig alltid på något sätt - utan för att det måste vara så oerhört jobbigt att må som han gör just nu.
I alla fall.
Efter det beskedet så kom den där trötthetskänslan över mig.
Men vi fick besök av mormor (och jag fick en helt underbar klänning från Indiska - tusentack!!) och babblade bort en stund. Och sedan tog jag tag i både dammsugning och plockning, vi lagade mat och köpte glass och ja, sen hade visst hela dagen gått.
Trean provar på att sova i sitt blivande rum redan inatt. Jag får väl se hur det går. Inga gardiner eller något, så det var ju alldeles ljust när hon lade sig. Haha får se om hon kommer till ro överhuvudtaget.
Jag längtar dock något oerhört efter att hennes rum skall bli klart.
Vindsrensandet är över.
Mitt (plus Fyran och Femmans) sovrum är uppflyttat och pysselrummet nere är klart.
DÅ skall jag tvätta små yttepyttekläder och hänga på tork i trädgården.
Men istället så kände jag bara att "Jahaa...det blir som det blir" och en stor trötthetskänsla vällde över mig.
Men den har nu lättat.
Och efter att ha fortsatt med lite småfix under dagen och fått dammsugit nedervåningen så det ser schysst ut där det inte är kaos, så känns det mycket lättare.
Jag visualiserar hur Treans rum kommer att se ut när allting är färdigt och jag bara vet att det kommer att bli fantastiskt bra.
En säng som vi fick av en granne som flyttade i vintras visade sig passa alldeles perfekt in på kortsidan, så det blir en mycket större fri golvyta än vad jag trodde det skulle bli.
Jag har även skissat upp lite snabbt hur andra möbler och förvaring bäst placeras, så allting är "klart" i tanken liksom.
Nu längtar jag bara tills vi kan få hjälp med snickerierna.
Vi började ju med att röja ur precis hela vinden imorse, eftersom vi vaknat till regnväder och jag tänkte att det blir en perfekt dag att stöka runt inne på.
Dock fick jag besked att snickaren som lovat att hjälpa oss denna vecka, ligger jättedålig på obestämd tid. Usch stackarn!! Hoppas verkligen att han kryar på sig snart. Och det skriver jag inte för att jag behöver hans hjälp - det ordnar sig alltid på något sätt - utan för att det måste vara så oerhört jobbigt att må som han gör just nu.
I alla fall.
Efter det beskedet så kom den där trötthetskänslan över mig.
Men vi fick besök av mormor (och jag fick en helt underbar klänning från Indiska - tusentack!!) och babblade bort en stund. Och sedan tog jag tag i både dammsugning och plockning, vi lagade mat och köpte glass och ja, sen hade visst hela dagen gått.
Trean provar på att sova i sitt blivande rum redan inatt. Jag får väl se hur det går. Inga gardiner eller något, så det var ju alldeles ljust när hon lade sig. Haha får se om hon kommer till ro överhuvudtaget.
Jag längtar dock något oerhört efter att hennes rum skall bli klart.
Vindsrensandet är över.
Mitt (plus Fyran och Femmans) sovrum är uppflyttat och pysselrummet nere är klart.
DÅ skall jag tvätta små yttepyttekläder och hänga på tork i trädgården.
söndag 2 augusti 2015
I blåbärsskogen
I förmiddags så tog Trean, Fyran och jag oss till skogen. Ja, Femman också förstås. Men jag tror inte att hen var så väldans medveten om var vi befann oss nånstans egentligen haha.
MASSOR med blåbär och tusentriljarders med mygg.
Men mumsigt var det och mina fingrar är fortfarande blå.
Direkt efteråt så tog vi oss till mormor och morfart, för vi hade plockat en liten påse med blåbär till gammelmormor också. Och så passade vi på att plocka av lite svarta vinbär hos dem.
Vår svartvinbärsbuske ger ju så himla liten skörd...jag måste se till att klippa ner den ordentligt för att se om det hjälper.
Men mormor och morfar har desto mer på alla tre buskarna. Plus att de även har både röda och vita och olika slags krusbär och hallon. Mumselimums!
När vi väl kom hem så tyckte jag att Fyran var väldans ledsen och hängig...hmm inte så konstigt. 39 graders feber. Så hon fick amma sig till sömns och under tiden hon sov så svängde Tvåan och Trean ihop en plåt med blåbärsmuffins.
Amerikanska burgare och pommes till nåt mellanting mellan lunch och middag och sedan körde vi dipp med grönsaker och tacochips till kvällsmat. Haha. Så kan det gå när tiden och dagarna bara rinner iväg.
Blir det fint väder imorgon och Fyran mår bättre så tar vi oss nog en till sväng upp i skogen. Vore ju verkligen najs att ha blåbär i frysen till i vinter för att boosta C-vitaminnivåerna.
Har precis suttit och skrivit ner fritids/förskoleschema fram tills skolan börjar. Det blir bara ett par tre tillfällen from näst-nästa vecka... men sen kör allt igång på allvar. Har övervägt att säga upp fritidsplatserna helt för Tvåan och Trean. Å andra sidan så har jag tänkt att kanske jobba lite politiskt och fackligt denna gången (jag avstod ju från allt vad jobb heter när jag var hemma med Fyran) så då behövs de ju. Jaja, det tål att kluras på. Det är inte så extrema pengar per månad egentligen i just fritidsavgift, så det gör inte så stor skillnad ekonomiskt om jag behåller platserna heller.
Vad gäller förskolan så har jag kollat upp vad som gäller tidsmässigt för Fyran.
Fram till förlossning och en månad efter så får hon gå sitt vanliga schema (om jag väljer att göra så) och sedan är det 15 timmar per vecka som gäller. Det står även att en kan välja mellan tre timmar per dag eller uppdelat på tre dagar. Då låter det sista alternativet som det allra bästa, så hon inte missar att få äta lunch med sina kompisar och så. Det vet jag att i alla fall Trean tyckte var urjobbigt att behöva avstå sitt sista år på förskolan, när hennes schema ändrades när Fyran kom.
Nä, tre dagar med kompislek och två dagar hemma med Bebisen. Förutom de dagar jag har fackligt/politiskt också då förstås.
Ah det blir najs.
...och snart är det dags...
Jag har dock jättedåligt samvete för att jag tänker låta Ungarna gå på både fritids och förskola under tiden som jag är hemma nu med graviditetspenning innan Beisen kommer. Även om det bara är några veckor som det gäller efter att skolan har dragit igång.
Men jag känner att jag kanske behöver börja lyssna på min kropp också?
Och eftersom nätterna är som de är just nu (och sedan årsskiftet...som jag skrev om tidigare) så kan det vara skönt att veta att jag kan ta igen sömnen på dagtid åtminstone. Så att kroppen är mer utvilad inför förlossningen och allt som komma skall.
Och Ungarna hinner komma in i sina rutiner så att de har det i ryggen när allting vänds upp och ner med Femmans efterlängtade ankomst.
Plus att jag hinner stöka omkring och förbereda det sista utan att känna stress och press mitt i mina tretimmarssömnnätter.
Dessutom så tänker jag väl att jag skall ta på mig några Nämndemannadagar också de här sista veckorna. Vi är bara valda fram tills årsskiftet den här gången och vid nästa urval så kommer jag ju att stå som föräldraledig, så vem vet när/om jag får chansen igen liksom.
Hehe liiiiiiiiiiiite coolt vore det ju att sitta i domstolen när värkarna börjar. Fniss. Undrar om det går att hålla masken?!
MASSOR med blåbär och tusentriljarders med mygg.
Men mumsigt var det och mina fingrar är fortfarande blå.
Direkt efteråt så tog vi oss till mormor och morfart, för vi hade plockat en liten påse med blåbär till gammelmormor också. Och så passade vi på att plocka av lite svarta vinbär hos dem.
Vår svartvinbärsbuske ger ju så himla liten skörd...jag måste se till att klippa ner den ordentligt för att se om det hjälper.
Men mormor och morfar har desto mer på alla tre buskarna. Plus att de även har både röda och vita och olika slags krusbär och hallon. Mumselimums!
När vi väl kom hem så tyckte jag att Fyran var väldans ledsen och hängig...hmm inte så konstigt. 39 graders feber. Så hon fick amma sig till sömns och under tiden hon sov så svängde Tvåan och Trean ihop en plåt med blåbärsmuffins.
Amerikanska burgare och pommes till nåt mellanting mellan lunch och middag och sedan körde vi dipp med grönsaker och tacochips till kvällsmat. Haha. Så kan det gå när tiden och dagarna bara rinner iväg.
Blir det fint väder imorgon och Fyran mår bättre så tar vi oss nog en till sväng upp i skogen. Vore ju verkligen najs att ha blåbär i frysen till i vinter för att boosta C-vitaminnivåerna.
Har precis suttit och skrivit ner fritids/förskoleschema fram tills skolan börjar. Det blir bara ett par tre tillfällen from näst-nästa vecka... men sen kör allt igång på allvar. Har övervägt att säga upp fritidsplatserna helt för Tvåan och Trean. Å andra sidan så har jag tänkt att kanske jobba lite politiskt och fackligt denna gången (jag avstod ju från allt vad jobb heter när jag var hemma med Fyran) så då behövs de ju. Jaja, det tål att kluras på. Det är inte så extrema pengar per månad egentligen i just fritidsavgift, så det gör inte så stor skillnad ekonomiskt om jag behåller platserna heller.
Vad gäller förskolan så har jag kollat upp vad som gäller tidsmässigt för Fyran.
Fram till förlossning och en månad efter så får hon gå sitt vanliga schema (om jag väljer att göra så) och sedan är det 15 timmar per vecka som gäller. Det står även att en kan välja mellan tre timmar per dag eller uppdelat på tre dagar. Då låter det sista alternativet som det allra bästa, så hon inte missar att få äta lunch med sina kompisar och så. Det vet jag att i alla fall Trean tyckte var urjobbigt att behöva avstå sitt sista år på förskolan, när hennes schema ändrades när Fyran kom.
Nä, tre dagar med kompislek och två dagar hemma med Bebisen. Förutom de dagar jag har fackligt/politiskt också då förstås.
Ah det blir najs.
...och snart är det dags...
Jag har dock jättedåligt samvete för att jag tänker låta Ungarna gå på både fritids och förskola under tiden som jag är hemma nu med graviditetspenning innan Beisen kommer. Även om det bara är några veckor som det gäller efter att skolan har dragit igång.
Men jag känner att jag kanske behöver börja lyssna på min kropp också?
Och eftersom nätterna är som de är just nu (och sedan årsskiftet...som jag skrev om tidigare) så kan det vara skönt att veta att jag kan ta igen sömnen på dagtid åtminstone. Så att kroppen är mer utvilad inför förlossningen och allt som komma skall.
Och Ungarna hinner komma in i sina rutiner så att de har det i ryggen när allting vänds upp och ner med Femmans efterlängtade ankomst.
Plus att jag hinner stöka omkring och förbereda det sista utan att känna stress och press mitt i mina tretimmarssömnnätter.
Dessutom så tänker jag väl att jag skall ta på mig några Nämndemannadagar också de här sista veckorna. Vi är bara valda fram tills årsskiftet den här gången och vid nästa urval så kommer jag ju att stå som föräldraledig, så vem vet när/om jag får chansen igen liksom.
Hehe liiiiiiiiiiiite coolt vore det ju att sitta i domstolen när värkarna börjar. Fniss. Undrar om det går att hålla masken?!
lördag 1 augusti 2015
Kroppsjobb
Idag har det varit en sån där skön dag då kroppen fått jobba riktigt ordentligt.
Förmiddagen tillbringade Fyran och jag ute i trädgården. Först med att strosa runt och dra upp lite vissnade blåklint och lite surr och babbel med en kompis som kom förbi med sin pojk på deras sedvanliga förmidagspromenad.
Sedan satte Fyran och jag igång med att börja gräva upp ett par totalt igenväxta rabatter. I själva verket så kunde de knappast ens benämnas rabatter längre, då det vuxit så mycket gräs i dem att jag istället brukade klippa dem med gräsklippparen. Så oj vilken skillnad det blev!
Satt sedan och pratade en stund igen med samma kompis som kom förbi med pojken sin efter att ha gått en runda runt sjön. Så trevligt att få en liten pratpaus så där.
Sedan önskades det lunch - Ettan ville ha en repris på de amerikanska bbq-burgare han tipsat om häromdagen, så det bidde det. Plus pommes. Mums.
Det gav ny energi till att ta tag i gräsklippningen.
Jag började med den lilla närmast huset och fortsatte sedan med den största och typ därikring så slocknade Fyran där hon satt i Wompaten på ryggen. Hon vaknade lagom tills den stora gräsmattan var klar och sedan tog vi lite vätskepaus och glassdito innan vi fortsatte med nästa.
Tvåan fick lekbesök mitt i allt och till slut så hade jag ingen liten Busråtta på ryggen, utan hon var med övriga gänget och lekte kurragömma i trädgården istället. Hihi.
Och jag tackar min envishet att jag klippte klart hela trädgården idag, för vid 18-tiden så kom regnet. Tack!
Nu sover de allra flesta och min kropp känns rätt stel för en gångs skull.
Haha det är väl på tiden att jag i alla fall börjar känna mig liiiiiiiiiiite gravid?!
Även om det tog åtta månader och lite till.
Nästa vecka så kanske arbetet med kattvinden kommer igång.
Blir det verkligen av då, så funkar det ju faktiskt finfint utan att jag behöver känna mig alltför panikslagen haha.
Det största med det däremot, blir väl att röja UR vinden och sedan ta rätt på alla grejer.
Och att ställa allt till rätta igen.
Men åååååååh det skall bli så roligt att få fixa fint till Trean. Mammas stora tjej som börjar ETTAN om bara ett par veckor. Jisses hur hände det??
Fast jag undrar jag om jag kanske skall fortsätta ha mitt sovrum här nere ändå... Jag tänker på ifall att Femman får kolik eller sover oroligt på nätterna och så. Då kanske det är lika bäst att inte ligga så nära de andra så att de också vaknar?
Och Ettan som brukar sitta uppe till sent på helgerna och spela och så.
Eller också så har jag sovrummet där uppe men ser till att ha gammelmosters schäslong lättbäddad nere i rummet vid köket ifall ifall.
Hmm läggdags kanske?
Får jag önska i alla fall ett par timmars sömn på raken?
Det har ju varit lite si och så med det den "senaste" tiden (läs: sedan jullovet och nog ännu längre tillbaks) med diverse mardrömmar, somna-om-nattamningar och annat.
Jag snittar nog 3-4 timmar per natt - ibland mer ibland mindre, så snittet är nog rätt så sanningsenligt.
Jag skrev till en kollega idag som berättade hur snurrigt det kommer att bli på vårat jobb efter att vi öppnar igen efter stängningen, att jag kanske skulle hoppa in och jobba ett par veckor ändå.
Men jag menade det inte egentligen, för med tanke på antalet sovtimmar just nu och en förlossning och nytt familjeliv att tänka på, så kommer inte min stressnivå att fungera tillräckligt för att jobba inom LSS och med alla dessa förändringar. Men tanken var god i alla fall.
Idag är jag i v 33+2.
Haha jag hinner inte med!!
Njuuuuuuuuuuuuuuuuuuter och längtar <3
Förmiddagen tillbringade Fyran och jag ute i trädgården. Först med att strosa runt och dra upp lite vissnade blåklint och lite surr och babbel med en kompis som kom förbi med sin pojk på deras sedvanliga förmidagspromenad.
Sedan satte Fyran och jag igång med att börja gräva upp ett par totalt igenväxta rabatter. I själva verket så kunde de knappast ens benämnas rabatter längre, då det vuxit så mycket gräs i dem att jag istället brukade klippa dem med gräsklippparen. Så oj vilken skillnad det blev!
Satt sedan och pratade en stund igen med samma kompis som kom förbi med pojken sin efter att ha gått en runda runt sjön. Så trevligt att få en liten pratpaus så där.
Sedan önskades det lunch - Ettan ville ha en repris på de amerikanska bbq-burgare han tipsat om häromdagen, så det bidde det. Plus pommes. Mums.
Det gav ny energi till att ta tag i gräsklippningen.
Jag började med den lilla närmast huset och fortsatte sedan med den största och typ därikring så slocknade Fyran där hon satt i Wompaten på ryggen. Hon vaknade lagom tills den stora gräsmattan var klar och sedan tog vi lite vätskepaus och glassdito innan vi fortsatte med nästa.
Tvåan fick lekbesök mitt i allt och till slut så hade jag ingen liten Busråtta på ryggen, utan hon var med övriga gänget och lekte kurragömma i trädgården istället. Hihi.
Och jag tackar min envishet att jag klippte klart hela trädgården idag, för vid 18-tiden så kom regnet. Tack!
Nu sover de allra flesta och min kropp känns rätt stel för en gångs skull.
Haha det är väl på tiden att jag i alla fall börjar känna mig liiiiiiiiiiite gravid?!
Även om det tog åtta månader och lite till.
Nästa vecka så kanske arbetet med kattvinden kommer igång.
Blir det verkligen av då, så funkar det ju faktiskt finfint utan att jag behöver känna mig alltför panikslagen haha.
Det största med det däremot, blir väl att röja UR vinden och sedan ta rätt på alla grejer.
Och att ställa allt till rätta igen.
Men åååååååh det skall bli så roligt att få fixa fint till Trean. Mammas stora tjej som börjar ETTAN om bara ett par veckor. Jisses hur hände det??
Fast jag undrar jag om jag kanske skall fortsätta ha mitt sovrum här nere ändå... Jag tänker på ifall att Femman får kolik eller sover oroligt på nätterna och så. Då kanske det är lika bäst att inte ligga så nära de andra så att de också vaknar?
Och Ettan som brukar sitta uppe till sent på helgerna och spela och så.
Eller också så har jag sovrummet där uppe men ser till att ha gammelmosters schäslong lättbäddad nere i rummet vid köket ifall ifall.
Hmm läggdags kanske?
Får jag önska i alla fall ett par timmars sömn på raken?
Det har ju varit lite si och så med det den "senaste" tiden (läs: sedan jullovet och nog ännu längre tillbaks) med diverse mardrömmar, somna-om-nattamningar och annat.
Jag snittar nog 3-4 timmar per natt - ibland mer ibland mindre, så snittet är nog rätt så sanningsenligt.
Jag skrev till en kollega idag som berättade hur snurrigt det kommer att bli på vårat jobb efter att vi öppnar igen efter stängningen, att jag kanske skulle hoppa in och jobba ett par veckor ändå.
Men jag menade det inte egentligen, för med tanke på antalet sovtimmar just nu och en förlossning och nytt familjeliv att tänka på, så kommer inte min stressnivå att fungera tillräckligt för att jobba inom LSS och med alla dessa förändringar. Men tanken var god i alla fall.
Idag är jag i v 33+2.
Haha jag hinner inte med!!
Njuuuuuuuuuuuuuuuuuuter och längtar <3
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)