Dagen bjöd på sol och värme och bra torkväder för tvätt.
Jag drog med mig Tjejorna till närmsta staden för lite storhandling av frysta vegoprodukter. Det går så himla smidigt att ta tåget fram och tillbaks. Från och med nästa år så har jag hört ryktas att ett månadskort bara kommer att gå på 500 kr, då klurar jag på om det inte är värt att köpa det faktiskt. Speciellt som jag - om allt går väl - kommer att gå hemma med liten Bebis och då kan det vara mysigt att kunna åka in och fika. Bara till närmaste staden så blir det 80 kr för en tur-och-retur och då har jag tjänat in det där kortet på sjunde resan. För att inte tala om vi åker till stora staden. Hmm det blir nog bra.
Kompislek på eftermiddagen för Tvåan, annars har vi inte gjort så många knop.
Jo förresten, jag tog äntligen tag i att bära bort alla gamla fönster som stått och trängts på altanen.
Drygt hälften var vanliga gamla fönster och hur enkla som helst att bära... den andra hälften hade dock en specialkassett inmonterat som gjorde dem BLYtunga! Men skam den som ger sig. Jag trixade till en teknik som gjorde att jag inte behövde lyfta alls, men som ändå gick relativt smidigt och snabbt. Dock så var det oerhört skönt att ta en dusch efteråt haha.
När vi kom hem från stan så var det dags att rasta lite hundar hemma hos mina föräldrar.
Då ropade Fyran: "Mamma, sitta axlen!"
Så det var bara att rota fram ringsjalen och gosa järnet på promenaden dit.
Underbara Unge.
Tog några fina bilder på oss i spegeln, men har inte orkat klura hur jag skall föra över dem hit ännu.
Lade dock upp dem i en Bärsjalsgrupp på Facebook för där vet jag att de uppskattas och jag fick så fina komplimanger.
Meeen jag blir också så trött.
Eller också är jag extra stingslig av värmen.
För först så kom denna:
Men jag tänkte att jag sväljer det och tackar för omtanken. Och jag kanske skulle ha stoppat där och inte skrivit något mer men jag fortsatte som följer:
Tack det var omtänksamt,
Det är därför det är så bra med ergonomiska bärdon, för då funkar det toppenbra att bära även när en liten Femman ligger i magen Och som ensamstående så är sjalarna och selarna min stora räddning när det gäller att få gräset klippt och storhandlingen avklarad...hushållsgörat tar liksom inte paus "bara" för att jag är gravid
Och då kom denna:
Har också en räcka kids och behöver själv höra ibland att akta ligamenten Lätt att tro att en är odödlig, men ibland är faktiskt det allra bästa att be om hjälp..
Stort och varmt lycka till
Och då kunde jag inte hålla mig inombords längre. Men istället för att skriva något tillbaks som jag sedan skulle ångra, så skrev jag ner det i ett utkast på mailen istället haha. Så typiskt mig... att behöva få ner saker i skrift för att lättare kunna släppa det.
Detta är vad jag plitade ner:
Jag vet att jag inte är odödlig och jag vet min kropps begränsningar och hur saker och ting kan påverka, därför gör jag saker på de sätt som fungerar i just min vardag.
Skulle jag känna att jag inte klarar av mina vardagliga sysslor så skulle jag sälja huset och bosätta mig och min familj på ett sådant sätt som jag klarar av utan att vara beroende av hjälp från andra.
Du får ursäkta om jag låter stingslig, men jag får dag ut och dag in höra att jag skall vara rädd om mig, att jag inte borde bära, att jag borde göra si och jag borde göra så.
Jag är snart 41 år, väntar min femte Underbaring och har alltid levt ensam på heltid med mina Ungar.
Jag vet själv hur jag mår bäst.
Skrev istället detta tillbaka, vilket kändes som en någorlunda kompromiss:
För mig är det inte det allra bästa. Jag flyttar hellre från Huset än bor på ett sätt som gör mig beroende av andras hjälp. Men återigen, tack för din omtanke.
Haha jag blir så trött på mig själv.
Kanske raderar jag även det svaret, för jag vill ju inte framstå som någon surpuppa.
Men gaaah ibland blir jag bara så trött på jaaa jag vet väldigt omtänksamma kommentarer.
Meeen tror folk verkligen inte att jag inte har tänkt igenom saker och ting både en, två och tjugo gånger innan jag gör något?! Tror människor att jag är dum och riskerar min hälsa med flit?! Tror folk att jag är dum i huvudet?!
Jag varken behöver eller vill ha dessa "omtänksamma" och snusförnuftiga kommentarer och tyckanden.
Punkt.
Fast jag måste bara tillägga att det är en helt annan sak om jag får lite retsamma pikar eller omtanke från mina närmaste vänner som verkligen känner mig och vet hur jag är. Det är jag bara glad för. Men jag tror att de också förstår och innerst inne vet att jag faktiskt inte skulle göra saker som jag kände var dumma för min kropp.
Men de oinbjudna tyckandena från människor jag inte känner, de betackar jag mig för.
Punkt. Igen. Haha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar