snabb uppdatering

Åh jag tänker mig att jag från och med nästa år skall börja blogga regelbundet igen.
Fast på ytterligare en blogg.
För att få behålla den här Femmans gravidblogg.
Men jag vet inte.
Jag gillar ju bloggnamnet haha.

Jaja.
Har tusen saker att berätta men ingen tid att skriva.
Så kan det vara.

Nästa år klurar jag på köpstopp, så jag shoppar så mycket jag kan just nu haha.
Nej men jag märker att nu när Femman kommit så behöver jag införskaffa en ny garderob.
Den gamla har liksom på något mystiskt vis krympt.
Även om min plan faktiskt är att någon gång kunna ha mina gamla kläder igen utan att behöva bli tagen för gravid i tredje trimestern.
Men men.
Tills dess så kände jag en obetvinglig lust att se snygg ut på vägen dit också.

För övrigt så längtar jag tills min kropp kommit igång.
Jag önskar så att få försöka få en liten Sexan också...
Och grejen är att jag har ju värsta fina namnordningen - som jag har KÄNT! - men då lär det bli även en sjunde Underbaring så småningom.
Hinner jag???

...sporadiskt skrivande...

Det märks att Bebis är här och livet rullar på som vanligt.
...bloggtiden sinar nämligen...
Jag har egentligen så mycket jag skulle kunna och vilja skriva, men det tar emot att dra igång dator. Förutom för att surfa runt efter retrovagnar. Ååååh i måndags så blev en solgul min - och idag tog jag återigen Femman på magen och Fyran på ryggen och drog iväg till största storstaden och hämtade hem min absoluta önskevagn: en Emmaljunga 430 i ärtgrönt skinn. Smaragden. Hurra!!

Eller också surfar jag runt efter julklappar till alla mina fantastiska Kids.
Tradera.
Blocket.
Måste fixa Ettans beställningar hos Panda.
Tandläkartiderna har avlöst varandra.
Telefonsamtal.
Hämta lämna på förskola och skola.
Öppna förskolan.
Innebandyträningar.
Kyrkans barnkör.
Boxningsträning.

Livet leker.
Och tiden rusar.
Njuter minnen.
Njuter framtidsdrömmar.
Njuter Nuet.

Blodtrycket på väg att fixa sig?

Och idag var mitt blodtryck nere på 140/80.
Pust.
Och jag njuuuuuter Nuet med mina finafina Ungar.
Aaah min underbara Bebis.
Jag är så lycklig så jag kan spricka!!!

...och i tankarna så myser jag vid tanken på att nån gång få försöka igen...
Eeen liten Bebis till, snälla kroppen?!
I alla fall en Liten till.
Aaaaah.
Jag är verkligen inte klar.
Jag känner mig verkligen inte klar.
Men kommer jag någonsin att känna mig det?
Åh.
Jag vill så gärna få vara gravid i alla fall en gång till.
Få föda en gång till.
Och får jag äran att bära en liten under mitt hjärta igen, så tänker jag genast börja spara ihop till en hemförlossning.

Jag är så tokkär i mina fantastiska Underbaringar.
Så jag vill bara ha fler och fler och fler haha.

Igår så klippte jag gräset med Femman i sjalen.
Fyran ville sitta på ryggen som hon brukar, men det gick bra att leka med vatten under tiden.
Jag hann inte de två stora gräsmattorna, men de får jag ta när det passar någon annan gång.

Äldsta beställde igår kväll american pancakes till frukost för det hade han fått hos en kompis i lördagsmorse... och jag sade, att om Femman är på bra humör så fixar jag det.
Och allt flöt på så himla bra, så visst blev det pannkisar. Med sirap och florsocker. Mums.

Sedan har jag häckat på jobbet hela förmiddagen efter att jag varit till Distriktarn och tagit blodtrycket.
Först så tänkte jag faktiskt gå på Öppna Förskolan, men fick höra att det var rätt stökigt där idag, så då stannade jag på jobbet istället.

Imorgon så skall Femman och jag till öronmottagningen för att göra om hörselscreeningen.
På onsdag så skall vi till Familjerätten för att fixa med faderskapet.
Och på torsdag så är det vägning på bvc.

Förra veckan när vi var till bvc för första gången så hade han ökat ett halvt kilo sedan födseln - yey!
Men så äter han ju hela tiden också. Och kräks. Bajsar och sover. Hihi. Och är hejdundrande söt. Förstås. Världens finaste Bebis.

Femman är här!

Det är så märkligt att gå in på bloggen.
Läsa det senast skrivna inlägget.
Och veta att det bara några timmar senare drog igång.

För nu är Femman här.
Och han är världens mest underbaraste.
Precis som alla mina Underbaringar.

Det hann precis bli +6 när allting drog igång.
00.18 minns jag att klockan stod på, då på tisdagen den 22 september.
Från att ha känt nada under dagen.
Eller jo, nån enstaka lite molande värk på eftermiddagen. Som dock försvann lika snabbt igen.
Men på natten drog det igång.
Fast då vågade jag inte tro eller hoppas.
Meddelade min doula när klockan blivit 02 för då visste jag att det nog var på riktigt och sedan beställdes sjukresetaxin till 03.40.
Jag bestämde mig tidigt för att åka till Ackis, för jag vågade inte chansa på att åka motorväg ända till Stockholm, trots rätt så glesa - men kraftiga - värkar.
Det var även därför jag kunde ringa sjuktaxi och inte behövde väcka upp min skjuts.
Vid fyratiden så var jag inne och trots glesa värkar så var jag ändå öppen 7 cm. Och 07.03 så hade jag min Fining på mitt bröst.
Han var lite busig precis som sin Storasyster Trean och ville inte riktigt sjunka ner trots att jag var fullt öppen och därför ville de inte ta hål på mina sega hinnor.
Jag tog emot honom själv och det blev både sen avnavling, inget k-vitamin och inget livmodersammandragande för mig. Och en hel massa tid att bara få vara ifred.
Moderkakan plumsade ner i toaletten, så jag fick klippa navelsträngen sittande med min Femman i famnen på toaletten haha.
Efter drygt tre timmar så var det dags för vägning och mätning - 3500 gram och 52 cm kärlek.

Jag fick även denna gång högt blodtryck EFTER förlossningen, så de ville inte släppa hem oss samma dag.
Knappt dagen efter heller, men då var jag väldigt envis (på gränsen till tjurig) att jag faktiskt var tvungen att åka hem för att kunna hämta på förskolan och så.
Så till slut så packade jag resolut ihop våra grejer, sjalade upp Femman och så promenerade vi till Centralen, köpte en chailatte på Espresso House och så tog vi tåget hem. Världens bästa resa!!

Dock så glömde jag kvar moderkakan i kylen på förlossningen, för de ringde sedan på måndagen och sade att "vi har din moderkaka här i kylen".
Haha ja visst ja. Amningshjärna. Eller nåt.
Så dagen efter så plingade vi på, på förlossningen igen. Fast den här gången med Femman utanför magen. Och jag fick värsta njutigaste flashbacksen av att vara tillbaks på förlossningen... och jag vill uppleva det igen och igen och igen!!!

Åh min älskade Unge.
Äntligen så här Du här.
Och lika självklar som Dina Syskon.
Jag älskar Dig mer än hela Universum och ännu mer och mer för varje sekund.
Mamma älskar Dig.
Alltid.
Evigt.
Oändligt.

+5

Älskade Unge.
Jag längtar så fantastiskt mycket efter Dig.
Få hålla dig.
Få pussa dig.
Få känna din doft.

Jag älskar Dig.

tänk om

Jag har inte tänkt någonting alls på det under hela gravidresan.
Jag har enbart njutit.
Förrän nu de senaste dagarna, kanske par veckorna.
Tänk om något är fel?
Tänk om det värsta händer?
Tänk om Bebis inte mår bra?
Tänk om det blir igångsättning?
Tänk om det blir snitt?
Tänk om det faktum att min mage är så mini (som den aldrig brukar vara) och knappt har vuxit nån centimeter den senaste månaden (minst) betyder att Bebis inte mår bra?
Tänk om fostervattnet börjar ta slut?
Tänk om moderkakan lägger av?
Tänk om de allt färre och lojare buffarna betyder något mer än att det bara är trångt?

Usch jag vill inte ha dessa tänk-om-tankar.
Fast det är inte så att jag går och grunnar på dem.
Eller oroar mig på så vis.
Faktiskt.
Så konstigt egentligen.
Men jag behövde bara få ner dem i skrift.
För tänk om.

+4

...och dagarna tickar på...
Nu börjar jag bli så där riktigt pirrig och förväntansfull samtidigt som jag verkligen njuter Nuet...för varje sekund så är jag en sekund närmare både Bebisgos och magsaknad. Hihi.

Det känns att Bebis tynger ner, för jag blir verkligen AKUTkissnödig på bara en sekund just nu.
Och sammandragningarna har ökat. Dock känns de inte det allra minsta, så det är liksom ingen idé att ens överväga att något är på gång.
Eller, de KÄNNS ju, för det trycker neråt samtidigt ibland när de kommer. Men det är ingen molande mensvärk eller smärta överhuvudtaget. Utan bara en annan slags förnimmelse än de få jag haft tidigare veckor.

Idag har vi haft en hemmadag.
Lite kompislek för Tvåan.
Förskolegårdslek för Fyran och mig.
Sedan drog vi till mormor och morfar och Ettan lämnade en chokladask till morfar som tack för cykeln han fått. Morfar sänkte även sadeln så att den skulle passa ännu bättre.
Sedan blev det fyrhjulingsåkning för hela slanten. De åkte ensamma eller två och två och mot slutet så körde de runt varandra på en liten Bobbycar som de knöt fast längst därbak. Haha. Sååå himla roligt hade de.
Och Trean körde för första gången alldeles själv!!
Mormor hade även varit snäll och hämtat ut Tvåans surfplatta som nu var lagad. Tack!

Och så har jag lagt på brev till paintballfirman, där jag returnerade alla biljetter vi köpt. Bara att hålla tummen nu att ingenting strular till sig och att vi får tillbaks våra pengar. Största risken är väl att vi står där utan både pengar och biljetter i slutänden... Men men. Det är som sagt "bara pengar". Och jag har kollat upp lite andra alternativ till Ettans kalas, såsom paintball där allting ingår i kostnaden eller lasergames mitt inne i stan. Låter betydligt smidigare.

Men alltså...wiiiiiiiiiiieeeee snart snart snart kommer Bebis!!!
Jag fick dock meddelande idag att jag inte får föda inatt, för min chaufför har sådan huvudvärk och klarar inte av att köra så långt.
Haha jag lovade att försöka avhålla mig *fniss*
I annat fall så får det ju lov att bli sjukresa till Ackis liksom, inte mer med det. Även om det inte är mitt första och mest optimala val.
Men ändå.
Huvudsaken att Femman kommer ut och jag får lukta hen i nacken.......aaah Bebisdoft.
Hihi shit jag blir ju lipfärdig bara jag tänker på det jue...

paintball - för bra för att vara sant

Ja, min magkänsla sade mig ju det.
Nu hade Ettan googlat och läst på och tydligen så blir det superduperdyrt med kulor och det går inte att refunda och bla bla bläääää.
Så 850 kr åt skogen.
Och en superbesviken Kille.

+2 dagar. Och sjukgymnastbesök för Ettan.

Besöket hos sjukgymnasten för Ettan gick bra idag.
Det visade sig att Ettan har Severs skada - vanligt bland idrottande ungdomar, men kan uppstå ändå när en växer.
Som hjälp under tiden så skall vi köpa hälkoppar att ha i skorna.
Ettan fick prova sådana men tyckte inte att det gjorde någon skillnad just då (han hade inte så ont idag efter att ha fått sluppit idrott resten av veckan). Men när han tog bort dem och skulle ha bara sina vanliga skor så kände han en stor skillnad, hur mycket bättre det blev med inlägg i.
Så, hälkoppar blir det.
Dessutom så köpte vi nya inneskor till idrotten, för han skall INTE idrotta barfota. Och definitivt inte på nya golvet i gympasalen som är bra mycket hårdare än det gamla. Hmm undrar om inte smärtan och nya golvet har lite samband, nu när jag tänker efter?! Kanske (troligtvis) att det hade blivit så ändå, men att det inte direkt hjälpte med både cementgolv och barfota...

Fikade frukost på MoeJoes innan besöket och åt lunch på McD's efteråt.
Och så shoppade vi födelsedagkalas på vägen till tåget (se tidigare inlägg).
Haha vi hann med tåget med typ ett par minuter till godo bara.

Inga känningar what so ever idag.
MysBebis har busat runt i mysmagen.
Imorgon skall mormor på två fester ihopslagna, så måndag låter som ett bra val, va, att tidigast komma?
Hihi.

paintball-kalas

Oops det blir visst paintballkalas för blivande 12-åringen i år.
Det stod en kille och en tjej vid Centralen och gjorde reklam för en ny paintballanläggning utanför Stockholm...och där fastnade vi. Och fick ett så bra erbjudande - och Ettan såg sååå ivrig, förväntansfull och längtig ut - så det blev så till slut. Hoppas bara att allting flyter på smidigt vad gäller bokning och sånt, så det inte är något lur.
Så nu håller han på att informera sina kompisar som han vill bjuda.
Ingen present, men de som vill/kan/får komma, får stå för ammunition själva  och skjuts dit och hem, så fixar vi allt det andra.
Och jag "skall bara" fixa sällskap till Tvåan, Trean och Fyran under tiden, skjuts dit och hem med lunch/fikapackning osv osv.

Hihi jag sade det till Ettan att "tänk om det regnar då".
Men det tyckte han bara var ännu bättre, för då hörs det när en springer och en blir lerig och kan rulla sig i pölar. Haha.

Vi fick 20 kuponger för priset av TVÅ och biljetterna gäller i två år från och med idag.
Och det gäller heldagar med 14 olika temabanor och skyddsutrustning och försäkringar osv osv.
Det som inte ingår är som sagt ammunition och mat.
Blir skoj.
Och jag blev alldeles lycklig i magen av att se min Ettan bli så totalt överlycklig.
Han som dessutom inte har velat haft kalas på flera år...
Men för några veckor sedan så kom han och sa att han ville ha det: ett filmkalas med pizza och så.
Men det här sade han är bättre än ett xbox one.
Oh my!

Men ja.
Skulle det bara vara lur.
Eller det strular så det inte funkar av någon anledning.
Så är det ändå "bara pengar".
Det värsta blir att hantera Ettans besvikelse.
Han är verkligen heeeelt såld och så ivrig att han bara studsade när vi kom innanför dörren här hemma.
Hihi Gulleplutten min.

powernap...eller nåt

Gaaah.
Lägga mig på soffan och blunda bara ett litet, litet tag, det skulle jag ju inte ha gjort.
Shit så slö jag känner mig.
Och sovtrött.
Hade lätt kunnat ta en 7-timmars-powernap eller nåt.
Blev så seg efter lunchen...
Men nu är jag hungrig igen haha.

Nä, in i duschen så kanske jag kvicknar till.
Ettan borde komma hem från skolan när som helst
och sedan är det bara någon timme kvar innan Fyran skall hämtas.
Tvåan och Trean får åka med mormor hem.

+1

En dag "plus".
(fast övertid räknas egentligen inte på riktigt förrän efter v 41+6/42+0).
Men en dag efter beräknat datum i alla fall.

Och jag har inga som helst känningar.
Tjohooo kanske får jag min önskan uppfylld ändå, att få "gå över tiden" ett tag den här gången?!

Har precis rensat Ettans garderob och fick ihop en liten kartong med stl 140-158.
Och två svarta sopsäckar med ungdomskläder.
De hämtades alldeles nyss av min akupunktör som skall skänka vidare till ensamkommande flyktingbarn som anlänt till närmaste lilla staden.
Känns bra i hjärtat att kunna hjälpa.
Nog för att Ettan skulle kunnat ha de där kläderna, om typ fyra år.
Men vadå?!
Varför skall jag spara på de kläderna, när det finns människor som behöver dem NU??

BF

Ville bara säga det.
Nu är det BF.
Hihi.
Nattinatt.

pirrande rastlös

Aaah jag har en sån där pirrande känsla i kroppen.
Rastlös.
När som helst nu de närmaste veckorna och det får mig att darra av pirrighet och förväntan.
Fryser liksom.
Och kan inte koncentrera mig på något annat, för tankarna glider hela tiden iväg till när när när??
Hihi.
Jag tror att jag börjar bli redo.
Eller nåt.

förlossningsbrev

Ja, ikväll så fick jag äntligen tummen ur att fixa ett - nytt - förlossningsbrev också.
Jag hittade visserligen det jag hade printat ut  när Fyran skulle komma till världen.
Det låg i ett av facken på en ryggsäck som jag hade med mig till förlossningen... brevet som jag aldrig hann lämna fram eftersom det gick så fort haha.
Ett tag så tänkte jag nästan återanvända det...bara stryka över "Fyran" och skriva dit "Femman" istället.
Men nu har Femman sitt egna brev.
Det skall bara fixa till rent stilmässigt och skrivas ut imorgon, så är jag good to go.
Eller.
Jag lär kanske packa den där väskan också haha.

Sedan i förmiddags så ligger alla ullbyxor och kurar sig i lanolinlösning.
Jag har varit till tandläkaren och fått ok-stämpel i rump...eeh munnen.
Och sedan har Ungarna kompislekt hela eftermiddagen.
Fyran satt och gäspade när jag hämtade på förskolan, så det har varit lite humörsvängigt här under eftermiddagen/kvällen.
När sagan - som Trean läste högt för oss - var läst så slocknade Fyran på tre röda. Tröttfisan min.

Aaah mina fantastiska Underbaringar som snart kommer att bli Storasyskon för fjärde, tredje, andra och första gången. Det är så STORT!!! Jag älskar Er så fantastiskt mycket.

Och min efterlängtade älskade Femman.
Snart är Du är!!!

Jag älskar Er alla så fantastiskt mycket.
Mer än hela Universum och ännu mer och mer för varje sekund.
Mamma älskar Er.
Alltid.
Evigt.
Oändligt.

1 dag kvar...

Idag är 99.6 % gjorda.
Imorgon är det bf.
100 %
Ha, vem kunde tro det?
Inte jag...för även om jag hela tiden envist hävdat att jag vill gå över tiden, så hade jag ändå nån slags känsla av att Femman tänkte komma tidigare.
Men icke.
Tjoho.
Bara hen mår bra där inne så kan jag vänta hur länge som helst och njuuuta av fina Magen under tiden och alla buffar och bök där inne.

Tänk imorgon är det Femmans beräknade födelsedatum.
Som jag har längtat och tänk att jag har fått njuta i alla de här 40 veckorna.
Alla extradagar blir bara en stor bonus som jag kommer att njuta ännu lite extra av.

packa-väskan-dag?

Det blev ingen väska packad igår, för Ettan och jag var inte hemma förrän vid halvniotiden igår kväll.
Efter läkarbesöket så blev vi nämligen direkt hänvisade till Barnakuten och en akuttid för röntgen av höften.
Det gick dock jättesmidigt på akuten med korta väntetider, vilket var jätteskönt.
Och Ettan var så tapper och kämpade sig till akuten till fots. Min stora fina Kille.
Beskedet var dock lite sisådär.
Eller, det var väl skönt att det inte var Perthes och att allt såg fint ut i höften.
Men vad är det då då som ger sån smärta?!
Så, jag lär ringa tillbaka till Aleris idag, för det här går liksom inte bara att släppa.

När vi väl var nere på stan så landade vi på McD's och proppade i oss både bönburgare, strips och chilicheese-toppar. Mums. Det är typ max en gång om året som vi äter där, men Ettan gillar deras burgare bäst och det var ju verkligen hans kväll igår.
Bussen hem och Ettan satt och sov mot min axel *kärlek*

Väl hemma så stupade vi ner i soffan och småpratade med mormor som varit snäll och både hämtat de tre Minsta och nattat dem. Det hade gått så bra att natta Fyran (premiär att någon annan än jag nattar!!) för hon hade slocknat som vanligt vid halv sju. Tvåan låg i sängen men fortfarande vaken för han hade så ont i halsen. Lite varmt honungsvatten fick det bli. Trean hade haft svårt att somna, men sov när jag kom hem i alla fall.

Ettan gick och lade sig när han skulle och jag blev kvar i soffan för att titta på Nyheterna. Hmm trodde jag ja... jag kom på mig själv med att blunda väääldigt hårt stup i kvarten, så till slut gav jag upp och gick upp till sängen jag med.

Kanske idag är en bra dag att packa väskan?!

Två dagar...

...hehe egentligen så är det inte jag som har nedräkning.
Det är Trean allra mest.
Men lite skoj är det ändå.

Idag har jag varit sååå duktig medan Ungarna varit iväg på sitt.
Äntligen har jag tagit tag i de sista säckarna med leksaker som stått ute på altanen, plus Ettans grejer som befunnit sig i flyttkartong och IKEA-kasse sedan i somras.
Två svarta sopsäckar med släng blev det.
Plus två sopsäckar med utsorterade leksaker.
Och Ettan, Tvåan och Trean har nu fått upp alla sina kvarvarande pryttlar på respektive rum.
Pust!

Jag var även till jobbet en stund imorse och snackade lite skit.
Och det har blivit ännu struligare på jobbet vad gäller chefen.
Sååå skönt att inte vara där, men trist med all oro som mina kollegor får stå ut med.
Mailade chefen angående skyddsrond - igen.
För nu håller taket i vårt personalrum på att släppa helt och de får ställa hink under hålet när det regnar för att det inte skall bli total översvämning.
Mailade även Huvudskyddsombudet för att rådfråga hur jag skall gå vidare.
Skrev också ut blanketter angående att jag vill att FK drar mer skatt varje månad.
Plus ansökningspapper gällande underhållsstöd.
Även om Familjerätten inte kommer att lägga ner faderskapsutredningen eller göra mig skyldig till att inte samarbeta genom att inte kunna namnge donatorn, så får jag väl betala tillbaks de pengarna då. Får bara se till att komma ihåg att sätta undan dem till ett speciellt konto så jag inte bara står där en dag.

Snart är det dags att åka in till stora staden med Ettan för det efterlängtade läkarbesöket. Tur att det blev idag, för han har jätteont i fötterna då han haft idrott idag. Plus stampat ihjäl en spindel. Hihi. Gullungen.
Sån tur att läkarbesöket blev efter skoltid, för han var rejält bekymrad i helgen över att han skulle missa skolan idag...han ville nämligen absolut inte missa NO-lektionen där de skulle seriekoppla med strömbrytare.
I fredags kom han hem och jublade att: "Mamma nu vet jag vad jag vill bli när jag blir stor!!!"
Då hade de fått seriekoppla sladdar till ett batteri så att en lampa skulle lysa. Och det hade varit så kul, så han bestämde sig där och då för att bli elektriker.
"Då kommer jag att tjäna mycket mer pengar än dig, Mamma!"
Jooo tack haha.

Nä, dags att packa ihop oss här.
Ettan hade en kompis med sig hem från skolan, men det blir bara en snabb speldejt.
Resten av Gänget hämtas av mormor idag, då jag inte vet hur lång tid det kommer att ta hos läkaren.

Igår kväll så fick jag sånt otroligt magknip förresten.
Nästan så där, så jag blev nervös att det var på gång.
Och med ens så kände jag hur icke-redo jag var.
Jag tog ut sopsorteringsskräpet till altanen och sedan rotade jag fram boken "Föda utan rädsla", för nu är det tredje gången jag gjort omlån på den sedan i somras och jag hade ännu inte ens öppnat den. Men jag läste igenom snabbsammanfattningen i alla fall.
Och efter ett toalettbesök så släppte magknipet haha...
Den pirriga känslan i kroppen försvann dock inte, så jag bestämde då att jag idag skall packa väskan som skall med till förlossningen... det får bli ikväll, för nu är det over and out för nu.

...nu börjar telefonsamtalen komma...

...och nu börjas det.
Telefonsamtalen.
"Jag tänkte bara säga att vi skall göra det och det idag..."
Inte klarspråk att "så du vet om det drar igång".
Utan med den där smygande undertonen...och den är ibland vansinnigt enerverande.
Om jag tillåter den att vara enerverande visserligen.
Idag tillät jag tydligen det, även om jag höll det inom mig haha.
Och just precis nu så önskar jag att jag kunde föda Barn utan någon annans vetskap eller inblandning, precis som de gånger Barnen blir till med donator - utan att behöva blanda in någon annan.
Vill inte ha alla dessa frågor, pikar, åsikter, välmenande information.
Gaaah!

Men nu tänker jag sudda bort den där känslan och fokusera på en mysig söndag istället.
Jag vet ju att dessa samtal är för att vara snäll och informera. Egentligen.
Fast det är otroligt skönt att ha en blogg att pysa ut mig i också.
Mohahahaha.

...ingen stress...

...och det känns så skönt...
Visserligen så vore det najs att få klippt gräsmattan en gång till innan Bebis.
Och röja och sortera och sånt där.
Men samtidigt så känner jag ABSOLUT att jag INTE behöver skura badrummet och toaletterna. Eller måla färdigt fönstren. Eller byta tak och hugga ner alla träd. Hahahaha. Liiiiiiiiite på skämt så där. Men ändå. Jag känner inget behov av något av det.
Kanske dammsuga övervåningen typ.
Och en svampskogsrunda vore mysigt med stora magen och alla Underbaringar runt mig.
Och förstås sitta i sköna fåtöljen och sticka och vila en sväng...

Så skönt att slippa känna stress och press.
Att nu blir det verkligen när det blir.

Och skall jag vara riktigt ärlig så, när vi kom hem från kalaset tidigare idag och jag kände magknipet efter alla underbart goda bakverk som S bakat... så fick jag en liten föraningskänsla i kroppen att Tänk om det är början på att dra igång?! Och det kändes som att Bebis borrade sig neråt och det ilade och från och till så högg det liksom i äggstockstrakten. Inte det där molande mensvärkiga, utan mer som hugg på höger sida. Men det gick över haha.

Tycker det är spännande dock att kroppen börjat öva sig nu mot slutet. Har en hel del sammandragningar då magen blir som ett stenhårt klot - fast de gör inte ont för fem öre, så det är ju inga förvärkar på det viset.

Plockade förresten in min finafina blåa liggvagn från Brio häromdagen.
Tanken hade faktiskt inte slagit mig tidigare att göra det. Jag har varit så inställd på att bära, så jag har liksom glömt bort att det kan vara najs att ha en vagn ibland ändå.
Men när jag var i farten att bära ut alla utrensade böcker i torsdags, så fick jag syn på den och plockade in den.
Skulle spola av underredet i badkaret och då fick jag svaret till varför trycket i duschen försvunnit på morgonen - slangen var paj!!
Jag hastade iväg till Karlssons och köpte en ny, men gaaah då fick jag inte bort den gamla!!!
Den hade totalt kalkat igen och trots att jag bände och hade mig så gick det bara inte.
Envisa jag fick lov att se mig besegrad!!!
...det sköna var dock att när S's pojkvän kom över på eftermiddagen så lyckades han inte heller få bort slangen... så det var kanske inte så konstigt att jag inte lyckades.
Morfar lyckades dock senare på kvällen, när han kom med sin polygrip.
Dock var det en helt värdelös slang och munstycke (som jag fick lov att cykla och köpa när Ettan kommit hem från skolan, för då upptäckte jag att det gamla inte gick att skruva på den nya slangen), för den läcker ändå. Suck. Men jaja. Det funkar att duscha i alla fall.
Och samtidigt som morfar kom, så var även mormor med - med vår nya dammsugarslang!!!
Guuu' så skönt det var att kunna dammsuga igen. Hela undervåningen hann jag med igår efter att jag kommit hem från MAXI. Yey!