Barnmorskebesök v 32+6

Idag i v 32+6 var det dags för besök hos barnmorskan.
Jag är verkligen så himla nöjd med valet av barnmorskemottagning...jag som så länge tvekade och velade och egentligen inte alls ville. Och ja innerst inne så vill jag väl inte nu heller på ett vis. Men det är skönt att få kollat hur Pyret ligger och mår och så.
För att inte tala om mina egna värden.
Förra besöket (och det första på nya mottagningen) var för en månad sedan och då var blodtryck och så bra. Men järnvärdet var verkligen katastrofalt dåligt - så lågt har jag aldrig legat förut.
...och då fick jag lite tummen ur att verkligen börja ta de där jämrans järntabletterna. Så det har jag gjort. Nästan varje dag. I alla fall flera dagar i veckan.
Så från att ha legat på 101 så har jag fått upp det till 124. Det är verkligen jättebra.
Blodtrycket var däremot helknasigt den här gången.
Men efter att ha vilat på britsen medan bm lyssnade med tratten och kände hur Femman ligger (rörligt och högt men med huvudet neråt - hurra!!!) så hade det sjunkit till inom ramen igen.
Att ta blodtryck samtidigt som en ammar en nyfiken Fyran som försöker putta bort bm med fötterna, kanske inte är helt optimalt hehe.
Magen har dock växt som den skall och följer sin kurva fint. Ligger precis mittemellan medel och under.
Liten och fin mage, med andra ord.
Ny erfarenhet att faktiskt ligga UNDER medelkurvan för en gångs skull. Med Tvåan och Trean låg jag högt över medan Ettan och Fyran har varit mer medelmagar (snäppet större).
Bm skall dessutom kolla upp hur det fungerar med remiss om jag vill föda på BB Sophia.
Hon förstod helt och hållet mina anledningar till varför och det är flera som fött just där som också gått på Hjärtat. Men hon skulle kolla upp det där med fria vårdval och remiss och allt sånt och så får jag info vid nästa träff, om en tre veckor så där.

Nu är det snart dags att krypa till sängs.
Ettan och jag har tittat på Terminator - premiär för oss båda.
Jag har ju sett snuttar av filmen och det känns som att jag har sett den helt, eftersom jag kan storyn efter alla dessa år. Men det var skoj att se hela på riktigt.
Vi får väl se om vi tar 2:an imorrn eller vid tillfälle. Ettan var inte helt imponerad kan jag säga haha.
Och lite grand förstår jag honom. Jag föredrar också Fast & Furious eller Sagan om Ringen. Men det tillhör nästan allmänbildningen att ha sett Terminatorfilmerna, så vi lär väl titta igenom dem alla till slut haha.

...tiden...

Häromdagen när jag hade postat lite magbilder på Facebook så kom jag sedan på mig själv: Shit, jag är ju bara i v 31+ och jag som skrev 32...jag måste in och ändra!
...men jag kände att jag bara var tvungen att kolla och jomenvisst, jag hade ju haft rätt när jag lade upp bilderna: jag är i v 32+!
Liksom va?!
Hur hände det?
På torsdag är det veckobyte. 33+0
Jisses.
Och jag inser att det där med att göra om kattvinden till sovrum får skjutas på framtiden.
Även om jag får hjälp med snickrandet, så kommer jag inte ha varken tid, lust eller ork att måla själv.
Det är ju liksom inte så att livet och tiden stannar av under tiden det fixas med heller, utan gräs skall klippas, golv dammsugas, tvätt hängas...och så är det möten att springa på, skola som börjar och ja... Det blir som det blir helt enkelt.
Men som sagt, så kanske jag skulle börja kolla av de där yttepyttekläderna snart?
Och fixa tygblöjsdejt?
Låna hem trikåsjalen?

Haha nu så här när verkligheten slagit mig med all sin fulla kraft, så tänker jag litegrand att det hade varit himla skönt och praktiskt att ha fixat med det där redan i våras.
Men då var ju allt fortfarande så nytt.
Så osäkert.
Så fullständigt svindlande lyckligt men overkligt.
Nu är det också svindlande lyckligt men betydligt mera verkligt haha.
Och jag börjar känna av tiden som bara tickar på.

Hmmm kanske skulle jag ta tag i det där med att fixa någon som kan ta hand om mina fyra stora Underbaringar medan jag föder Barn också?!
Och om jag får remiss till BB Sophia (skall till bm imorgon och tänkte ta upp det då), kolla upp hur jag gör för att ta mig dit. Sjuktaxi (med remiss kanske det är möjligt?), tåg, taxi, skjuts, cykel, promenera??

(...och ssssch lova att inte säga något. Men mina tankar vandrar redan nu till hur jag skall lägga upp planering och ekonomi för en eventuell IVF i Danmark...att våga hoppas på att ännu en insemination skulle fungera är mer än vad jag ens kan snudda med tanken vid...)

Jag hatar löss.

Jag HATAR löss.
Hatar hatar hatar.
Det är inte ofta jag använder just det starka ordet, för jag vill inte missbruka det.
Men jag HATAR LÖSS!

Trean kliade sig i håret ikväll efter kompislek (och kompisen hade kliat och kliat och kliat och sagt att hon har mycket mjäll...) och jovisst. Där fanns det ju. Flera stycken i olika stadier.
Bara att ta sig upp i badkaret och kamma, kamma, kamma.

Sedan hoppade jag in i duschen och jag kammade ut minst en.

Tvåans tur - först hade jag tänkt vänta till imorgon, för han hade knappt några alls senast.
Men guuu' sån tur att han föreslog att han skulle göra det ikväll han med, för det verkligen kryllade av löss i hans hår.
Jag sade att jag allra helst skulle vilja raka av håret på honom och han sade direkt: GÖR DET!
Så nu har jag en korthårig Tvåan här hemma.

Snart blir även jag korthårig, för jag tycker att det kliar över hela mig och det är så ÄCKLIGT!!!
Ettan kommer att få slag och bli tokig på mig, för han vill verkligen inte att jag skall raka av mig håret. Även om det inte skulle vara första gången för jag älskar att vara superkorthårig. Och Ettan har själv fått använda klippmaskinen på mig vid ett flertal tillfällen.
Men åååååååååh så skönt att slippa oroa mig för lusangrepp.
...och åh så najs att vara korthårig igen också faktiskt... även om jag verkligen gillar mitt långa hennahår också.
Och jag får väl ha mössa på mig varje gång som Ettan och jag behöver synas ute på byn tillsammans.

Skall fråga Trean om jag inte kan få klippa hennes hår till en kort page eller nåt i alla fall imorrn. Hon vill inte raka av sig sitt hår och jag förstår henne och respekterar det. Men det skulle i alla fall underlätta massor vid luskamning samtidigt som det inte blir sån jättemarkant skillnad rent utseendemässigt. Snarare tvärtom - hon passar superbra i kort page och lugg.

Mohahahah nu skall ni få lössen!!!

Mumsdag

Idag blev det en mumsdag.
Först morotskakefika med den allra godaste morotskakan jag vet. Kompisbakad dessutom, så därför extraextragod. Jag har fått receptet, men hon måste svinga ett trollspö över smeten över nåt, för den blir så där överjordiskt god. Babbel och skratt och surr blev det förstås också. Och kompislek för Ungarna. Najs som attans.

Tanken hade väl slagit mig att det vore bra att klippa gräset också.
Men så kom den där eftermiddagsskuren.
Som följdes av ytterligare en.
Och en till.
Så nä.
Inte idag heller.

När fikasällskapet gett sig av hemåt så blev dottern kvar och det blev pannkaksrace vid köksbordet.
...jag som inte är överdrivet förtjust i pannkisar avstod gladeligen och bestämde i mitt stilla sinne att det fick bli sushikväll för moi istället...
MYCKET mumsigt - men nu är alla bitar utom fem slut.
Hmm de kommer inte att ligga kvar länge på fatet, misstänker jag dock *dreggel*

Hittade för övrigt gamla Grynet-avsnitt på Öppet Arkiv nu ikväll - de skall jag försöka komma ihåg att visa för Tvåan och Trean imorrn.

Jaja.
Diskmaskinen behöver tömmas.
Och den kommer genast att bli fylld med all disk som redan hopar sig på diskbänken.
Men softa ner mig i soffan och sticka är liksom liiiiiiiiite mer lockande.

Har till min glädje upptäckt att jag har börjat få en hel del sammandragningar den här graviditeten.
Med mina fyra Underbaringar så har jag knappt märkt av att jag haft några överhuvudtaget - inte ens vid ansträngning -  och sedan har det bara dragit igång när tiden varit inne.
Jag är nu i v 31+ och har väl märkt att det kommit en del de par senaste veckorna ungefär. Främst vid ansträngning, som när jag klippt häcken eller gräset eller dammsugit hela huset eller gjort något sånt. Men även lite då och då bara ändå.
Hihi mysigt tycker jag.
Blir så verkligt då.
Och jag känner ju inte av dem överhuvudtaget, mer än att jag märker att magen blir stenhård för några sekunder.

Nästa vecka blir det barnmorskebesök.
Mest skall det bli najs att få kollat hur Femman ligger.
Det enda jag är orolig och nervös för är om hen inte tänker vända sig rätt.
Föda i säte funkar ju även om det inte är optimalt.
Men ligger hen på tvärsen så går det ju inte alls.
Åååh jag vill så gärna att Pyret skall ha lagt sig till rätta!

Aaaah när jag tänker på att föda och få snosa Bebis så blir jag alldeles så där galet pirrig.
Jag längtar längtar längtar.
Och njuter njuter njuter Nuet.

Eufori och längtanspirr

Finns det något bättre en tidig söndagsmorgon än att bege sig ut och klippa häcken?
Med en vanlig häcksax.
Visserligen inte den rostiga gamla klenoden, utan en uppgraderad variant.
Men ändå - en handkraftdriven sådan.
Nä, jag trodde väl inte det.
Det finns en hel del som är mycket bättre.
Mycket.
Men det är skönt när det är klart.
Och tidigt på morgonen så är det inte så mycket trafik, så liten Fyran kan springa fritt och hjälpa till med både krattning och klippning.
För häckklippning och ryggsele matchar inte så speciellt bra.

Och oj så bra det blev.
Precis när jag var färdig med hörnan och vid grinden så kollade jag mobilen och där hade jag fått ett sms från min doula - hon var på väg.
Yey!
Så skönt att ha hunnit någotsånär klart.
Strax efter en svalkande dusch och lite plock i köket så kom hon och ååååååååååååh så roligt det var att se henne.
Men just idag så kom hon inte bara för att fika och prata.
Utan idag var det dags att stämma av förra gångens checklista och se om jag vill ha några ändringar till nu när Femman skall födas.
Jisses.
Med ens så blev det helt oerhört verkligt att det faktiskt kommer att komma en Bebis om typ åtta veckor, plus minus ett par veckor om hen kommer inom medelspannet och allt vill gå väl.
När doulan väl hade begett sig hemåt igen så gick jag som i ett euforiskt rus med så mycket längtanspirr att jag knappt visste vart jag skulle ta vägen.
Och många saker föll på plats, vad gäller det praktiska.
Min stora "oro" - eller brydderi är väl kanske mer rätt att säga - den här gången har ju varit/är VART jag vill föda någonstans.
Helst vill jag föda hemma, men det finns det ingen ekonomi till.
Då är det nästbästa alternativet BB Sophia i Stockholm.
Jag vill INTE föda på Akademiska.
Om jag inte blir absolut tvungen på grund av tidsbrist eller något.
Och nu har vi diskuterat fram bra strategier, så att jag inte skall behöva känna stress över sådana praktiska saker.
Vid mitt nästa barnmorskebesök så skall jag be om att få en remiss för att få föda på BB Sophia.
Och om jag inte får en sådan remiss, så ordnar det sig ändå.
På något vänster så kommer det att göra det.

I övrigt så har det varit kompislek idag för Trean.
Middag ute på altanen.
Godnattsaga.
Och lite stickning i soffan till en Beckfilm.
Reklam och nyheter nu dock, det är därför jag sitter här haha.

Vill skriva listor på saker jag behöver handla innan Bebis.
Som ullgarn att sticka blöjbyxor av.
Ullfett för att kunna kura byxorna.
Olivtvål för tvätt av desamma.
Och måhända ett paket engångsblöjor av den allra minsta storleken för att ha till det sega, oljeliknande beckbajset.

Tygblöjorna väntar jag på - och att få hänga med härliga T som jag känt i så många år men hittills aldrig träffat.
Annars så är det väl bara att tvätta upp de där yttepyttekläderna, så är jag så redo som jag behöver rent praktiskt.
Ja, förutom att försöka hinna bygga klart rummet till Trean då vill säga.
Men det är liksom en sån där grej som skulle ha skett ändå - oavsett Bebis...men som det vore oerhört skönt att få avklarat innan det börjar dra ihop sig.
Jag har kontakt med en kille som skulle kunna tänka sig att fixa det någon gång i augusti.
Från början så kändes det så väldans långt bort, men juli är ju faktiskt snart slut.

Ordningen är återställd - flocken är samlad.

Ordningen är återställd - flocken är samlad.

Jag har gått som en äggsjuk höna hela dagen och bara väntat och väntat och längtat och längtat.
Strax efter kl 19 så knackade det äntligen på dörren och när jag öppnade så stod där... näää, inte kan det vara min elvaåring som åkte iväg för en vecka sedan? Där utanför stod en nyklippt, solbrun Kille som såg ut att vara i tonåren.
Aaaah jag kunde inte sluta titta...försökte ta in hans hela uppenbarelse...försökte fatta att det faktiskt var min Ettan som stod där. Guuu' jag har saknat honom mer än jag nånsin kunde förstå.

Tvåan och Trean som redan hade fått sina Storasyskonspresenter från Femman (sådär lite i förskott haha) visade genast upp dem och då passade jag på att säga: "Gå upp på ditt rum och titta."

Han fnissade lite åt skylten på dörren: "No trespassing"
Sedan öppnade han och gick in.
Och där blev han stående.
Precis innanför dörren.
Alldeles tyst.
Han stod som förstenad på golvet och bara tittade runt sig.
Alldeles stum.
Han rörde sig inåt i rummet och strök med handen över sängen.
Alldeles mållös.
Och jag kände i hela kroppen hur rörd han blev.
Hur glad han blev.

Och jag kände hur hela jag fylldes av en enorm lycka.
Över att kunna överraska min Ettan så.
Över att han blev så glad.
Över att han finns.

Tyvärr så vill inte HDMI-kopplingen fungera mellan datorn och tv:n så det lär jag kolla upp.
Men åååååååh jag är så glad att allting löste sig så att HELA överraskningen kunde ske.
Det var lite marigt tidigare idag nämligen och jag tänker kopiera in ett par statusuppdateringar som jag skrev på FB angående det, för jag oooorkar bara inte dra hela historien en gång till.

Here it goes:

"GRRRRR!
Nu kommer för ovanlighetens skull ett gnällinlägg från mig.
Det är inte ofta det sker, så håll för ögonen ni som bara vill ha solsken från mitt håll.

Enligt SIBA så har Hempaket Express en leveranstid på 1-2 dagar.
I verkligheten så tar det en vecka eller mer.
Jag kan i och för sig få hämta mitt paket alldeles själv på servicestället.
Det är bara det att jag bokade just HEMpaket och EXPRESS för att slippa det.
Och jag beställde i lagom god tid för att leveransen skulle hinna HEM HIT innan Ever kom hem. Vilket hade varit som senast igår.
Nu kommer det att komma som tidigast på måndag.
En vecka efter att jag beställde.
Som kompensation för att den stora överraskningen nu blivit totalt spolierad, så erbjuder de ett presentkort på 100 kr.
Haha.
Tillåt mig skratta.
För jag kommer aldrig att handla från dem igen.
Nu minns jag med ens förra sommarens strulighet med att försöka få vår ipadladdare lagad, trots extraförsäkring osv osv. Där chefen till slut fick ringa upp och be om ursäkt och ställa allt till rätta efter över en månad av strul. Suck.
Och ja, jag vet at det är en piss i havet och ett futtigt problem i jämförelse med sjukdomar och elände i världen.
Men jag är ändå jättejätteledsen för det här...det är inte ofta - om ens nånsin - som jag kan överraska mina Barn så här. Som ensamstående med deltidstjänst och allt bök jag haft med huset så finns liksom inte ekonomin. Men eftersom jag med magen i vädret envisats med att renovera Äldstas rum alldeles själv så kunde jag spara in lite kronor på hantverkare...och därför ville jag överraska så här.
Åååh jag som ade längtat så oerhört efter att få glädja mina Barn  "bara ändå" med det som de allra helst önskar sig och så blir det så här.
BLÄ!!!

...och nu tänker jag inte vara gnällig något mer...
I eftermiddag kommer min älskade Ever hem och det är det enda som egentligen betyder något.
Men jag hade så gärna velat överraska honom så där stort som jag planerat..."

Och så bara en liten stund senare:

"...och tydligen så funkar det att gnälla och protestera lite.
Jaja, inte här på Facebook...men det är vansinnigt skönt att få häva ur sig här ibland.
Jag skrev förstås till kundtjänst på SIBA först - för femtioelfte gången ;-)

Men minuten efter att jag postat mitt inlägg här så ringde de från Posten och undrade om vi var hemma så de kan komma och lämna lite paket till mig ;-)"

Vilken lyckodag, trots frustrerade tårar som trillade här hemma.
Haha kände mig lagom fånig, men vaddå.
Mailade tjejen på kundtjänst och tackade för att hon "stått ut" med mina text-tårar, besvikelse och ledsenhet och fick ett fint svar tillbaks.
Tvåan fick förövrigt en egen surfplatta, android modell mindre och han blev överlycklig!
Trean har ju sedan länge önskat sig en CD-spelare så hon kan ha disco på sitt rum, så det fick hon och blev jätteglad. ...hon kommer dock att önska sig en egen liten surfplatta i julklapp, för liiiiiiiite avis blev hon nog på Tvåan. Men blev glad över vetskapen att hon nu kan ha vår gamla iPad2 mycket mer när de inte längre behöver slåss om den haha.

Åååh jag är så LYCKLIG!!
Min älskade Ettan är hemma igen.
Och även om han nu försvunnit upp på sitt rum (tydligen finns det mycket att ta igen efter en veckas bortavaro från datorn haha) så hör jag hans ljud. Jag känner hans närvaro. Han finns här. Och det betyder allt.

mera shopping

Igår under dagen så målade jag klart alla lister och fönstret.
Såå skönt att ha en kväll utan målerimåsten.
Istället kunde jag plocka fram stickningen och sitta och arbeta lite med en tröja till Pyret.
Hihi det var en så fantastisk slump när jag hittade en uppstickad tröja inne på Yll&Tyll som jag bara föll för direkt. Det var efter att jag varit på ett tidigt ultraljud och jag har som "tradition" att alltid köpa ett stickprojekt till den väntade Bebisen.
I alla fall.
Affären hade inte allt garn inne så jag fick namnet på modellen uppskriven så jag kunde beställa via hemsidan då jag kom hem.
Dröm om min förvåning när jag ser att tröjan heter "Pyret"!
Precis det som jag kallat Bebisen hela tiden.
Slump eller mening...ja du.
Nu får Bebis i och för sig mest heta Femman, både här i bloggen och i verkliga livet.
Men Pyret hänger ändå kvar.

Idag tog sig Minstingarna och jag in till närmaste staden igen för att shoppa lite inredningsfix till Ettans "nya" rum.
Sängben hittade jag och madrasskydd.
Inga mattor dock eller kuddar som jag hade tänkt.
Men väl en tavla och en skylt till dörren.
Tänkte även att det vore bra med en ny förvaringshylla/bokhylla så jag surfade snabbt in på en köp&säljsida på FB för att kolla läget. Jag såg framför mig någon av typen kubformad som de haft på IKEA förut. Fast just då så hittade jag ingenting.

MEN när vi hade kommit hem.
Och jag satt vid datorn.
Då lägger en fd arbetskompis PRECIS upp en annons om just precis sådana förvaringshyllor som jag tänkt mig. Och jag fick första tjing!
Tjohoooooooo och wiiiiiiiiiiiiiiiie!!!
Imorgon kommer hon med dem - om de får plats i bilen - och åååh det kommer att bli så bra.
Dessutom så matchar de Ettans tvbänk perfekt - en tvbänk som också är köpt av just arbetskompisen hihi.
Ååååh jag önskar att han kommer att bli jätteöverraskad när han kommer hem på fredag.
Wiiiiiiiiiiie!!!

Pustvarmt var det inne i stan idag i alla fall.
Ända tills vi hade varit på bibblan och skrivit ut ett papper.
Då kom de första dropparna.
Och sedan öste det ner för ett tag.
Men fina Wompaten lyste upp hela stan och det var riktigt skönt med lite frigörande svalka.

Väl hemma så hade jag ingen som helst lust att laga mat, så det blev pizzeriapizza för hela slanten. Mums. Och andra pizzerians pommes är sååå mycket godare än från den vanliga. Dubbelmums.

Om jag orkar nu ikväll så tänkte jag börja skruva på lite sängben och kanske försöka montera ihop dataskärmar och sånt igen...
Eller också sätter jag mig med stickningen igen.